Jag har läst…

Bergsbyn Maran var en gång i tiden en livlig plats med en välbesökt lördagsmarknad, men numera återstår bara ett tjugotal hus. De invånare som bor kvar är härdade; de har överlevt såväl naturkatastrofer och världskrig som en svärm insekter som förstörde all skörd en sommar. Nästan all kontakt med omvärlden har med tiden upphört, och eftersom de yngre generatioerna redan har flyttat därifrån är byborna inställda på att byn kommer att dö ut med dem.

En berättelse om en skara gamlingar på denna gudsförgätna plats. Det är en släktkrönika med inslag av magisk realism, men framför allt är det en hjärtevärmande berättelse om åldrande, gemenskap och oväntad kärlek. Och ett mirakel.

Utdrag sid. 48
"När kylan slog till stängdes skolan och biblioteket blev också tomt.Anatolia lastade en kärra med böcker som hon tänkte läsa om under vintern. Hon hägnade in ett hörn av köket, strödde ut halm, flyttade dit geten som var dräktig - mot slutet av januari födde hon två killingar. Så tillbringade hon den ändlöst långa och kalla vintern, invid ugnen, omgiven av växter, sina favoritböcker och de näpet bräkande små getterna. Tvätta sig fick hon göra en kroppsdel i taget i tvätthon av trä: först huvudet, sedan överkroppen och därefter underkroppen. Hon tvättade sig blygt med ryggen vänd mot getterna, hon skämdes."

sid 156
"Efter lunchen lade sig Vano sin vana trogen ner att vila med Valinka satte igång med att sy ylletäckena. Hon var tvungen att göra det på golvet, annars klumpade ullen som hon spridit ut jämnt över överdraget ihop sig. När hon kom till mitten stickade hon en cirkel i form av en sol - precis som hennes mor Katinka som varit känd i hela grannskapet för sina gyllene fingrar och sin förkärlek för ordning. Hon hade sett till att vänja även sina barn vid handarbete och renlighet och därför hade hennes döttrar räknats som de mest avundsvärda brudarna i Maran."

Sista meningen i boken: I sina svala handflator ska det rulla tre äpplen som den sedan liksom i de maranska legenderna ska tappa ner från himlen till jorden - det första till den som såg, det andra till den som berättade, det tredje till den som lyssnade och trodde på det goda

Det här är den bästa berättelsen jag läst på bra länge! Den är som en saga, som en myt, en skröna om livet, en berättelse och en sedelärande historia. I början hade jag lite problem med de krångliga namnen på personerna i boken, men det finns en personlista i början av boken dit jag fick bläddra tillbaka när jag tappade bort mig. Jag rekommenderar den på det varmaste!