Jag har läst…

I alla tider har det funnits människor som levt på samhällets botten. De har behövt tustå extrema svårigheter av både social och medicinsk art - i hemlöshet och fattigdom.
Det här är en berättelse om utsatthet, men också om medmänsklighet och viljan att hjälpa andra. En historisk redogörelse för de hemlösas situation i tre huvudstäder under decennierna kring sekelskiftet år 1900. Genom Jack Londons, Ivar Lo-Johanssons och George Orwells klassiska reportageböcker får vi kliva in bland råttor och löss på de trånga härbärgena och de sunkiga ungkarlshotellen. En insiktsfull skildring av nöd och de organisationer som växtre fram för att lindra lidandet.Hur vi behandlar människor som befinner sig i samhällets utkant avspeglar hur ett samhälle i stort fungerar. Ett välgrundat utforskande av människors överlevnadsstrategier under svåra förhållanden.

Det tog tid att läsa denna hemska men också fascinerande bok, jag fick ta små dagliga doser av eländes elände för att orka, samtidigt som fakta är betydligt värre än sagor när det gäller hur människor fått leva som råttor i kloakerna. Att just tre kända författare valt att "walraffa" sig in på de värsta tänkbara övernattningsställena utklädda och skitiga är imponerande.
I författarens slutord beskriver han hur vi behöver utveckla en närmare samverkan mellan medicin, odontologi och socialt arbete inte enbart rörande hemlösa, utan även för andra grupper som riskerar att hamna i svåra situationer såsom våldsutsatta kvinnor, pryskiskt sjuka, missbrukare, funktionshindrade, ungdomar i utanförskapsområden med flera.
Läs om du pallar!