Rottweiler på rymmen…
Ja, visst ser jag snäll och oskyldig ut, matte! Det är nästan så glorian syns ovanför hjässan, hihi!
Efter en jobbig natt med busiga kattlekar under sängen och två höglöpande pipande hundtikar vaknar jag vid 8 på morgonen. Släpper ut en gnyende pipande Loppan, hinner precis somna om, släpper in en gnyende pipande Loppan och lyckas slumra in igen….
Klockan 10.30 vaknar jag av att det är vääldigt svalt i sovrummet, trots duntäcket!
Stiger upp och konstaterar snabbt att jag inte har några kompisar i sängen, ytterdörren är öppen och temperaturen ligger på 15 grader. Ja, inomhus! Burr 😯
Jaha, bägge jyckarna ute o luftar sig! Skönt, så slipper jag en tidig promenad, tänker jag i min enfald!
Det är ju inte första gången Larissa öppnar dörren och ger sig iväg en sväng ut i skogen…
Efter ett par timmar börjar jag väl ändå tycka att promenaden borde räcka nu… ❗
Då ringer telefonen, Lisa från Konsum i byn ringer och talar om att det visst går ett par lösa hundar utanför…
Jag har 2 km ner till byn, det är snorhalt, jag har ingen bil…
Nu börjar räddningsaktionen! Får flera telefonsamtal om samma iakttagelser, vilket resulterar i att jag blir hämtad med bil ner till byn, samtidigt som en annan tjej åker runt i sin bil och hittar hundarna som med viftande svansar snällt hoppar in i bilen!
Och blir hemskjutsade, insläppta och där kommer dom emot mig överlyckliga när jag också kommit hem med hjälp av en annan snäll bybo!
Var har du varit matte?? Va skönt att du är hemma igen!! verkar dom säga till mig! 😆
Det har sina fördelar att bo i en bygemenskap !
Händer det något får man alltid hjälp ! Snabbt!
Vad kunde annars ha hänt? Jo, dels har vi ju hundrädda människor som inte uppskattar lösspringande hundar och specieltt inte lösdrivande rottweilers, dels sprang dom ju ute på riksvägen där dom lätt hade kunnat bli överkörda!
Så jag ber härmed att få tacka alla engagerade säfsingar för hjälpen!
När husse kommer hem ska vi installera en hasp på dörren som förhoppningsvis håller även smarta hundar inlåsta! 😳
Här sitter en som inte smiter från jobbet i alla fall! Får jag presentera min kontorsassistent Piano, 6 månader gammal, som trots en hel natts lekande ändå orkade ta sig till kontoret, hihi!
Kantstött halvt antik, ringrostig finska som bott i Sverige mer än halva livet, före detta bankkamrer, krögare, hamburgervändare, lucknucka, numera skogsmulle som håller grytan puttrande, gärna med svamp och annat ätligt ur naturens skafferi, matte till hund och dammråttor, mamma, mormor, gammelfarmor/mormor
Pia (Pimli)
Himla geschwinnt att namn och det andra redan ligger på plats när man ska skriva kommentarer här 🙂
Härliga hundar 😉 Speciellt när det är vinterkyla ute. Många tycker att det är besvärligt att bo på små orter, för att alla håller reda på allt om alla osv. Men jag tycker att fördelarna överväger nackdelarna alla gånger.
Nu har du recenserat en bok igen, så jag får lust att läsa den. HUR i hela fridens namn ska jag hinna läsa allt jag har lust till? Måste nog sluta läsa engelska tegelstenar snart och övergå till liiite mer lättsmält litteratur 🙂
Jag önskar dig en god natt – förhoppningsvis utan isvindar runt öronen.
Kram
Pia
Pia (Pimli)
Se där! Ser att min avatar dykt upp här. Undras just var den kom ifrån…
/Pia
mariannE
Vilken historia! och så bra du skriver .. kan inte nog berömma dej för detta!// Sån himla tur att hundarna kom tillrätta igen, du! Har jag inte läst att dom rymt förut? Hmmm låter bekant på nåt sätt. Och vilken gullig medarbetare du har som inte protesterar mot övertidsarbete heller .. men så heter han ju Piano också ( gillar väl att trampa på tangenterna). //
Tina
Hehe….vilka påhittiga djur du har!! Ja det är poängen att bo i en liten by alltid finns det nån som ger ett hjälpande handtag.
Mina katter gjorde oxå så en morgon, det var kallt o jag var ute o hämtade ved satte fyr o gick sen o la mig igen o precis som du vaknade jag av att det drog kallt, går upp o mycket riktigt var dörren öppnad. Nu är mina katter innekatter så de stod så snällt på gången o tittade o när jag smällde ihop händerna o sa Gå in med er så promenerade de snällt in igen :))efter det är dörren alltid låst!!
*Ada*
Uj,uj uj..Ja jag säger då det!Husdjur!;-)
Tur som du säger m liten ort ,gemenskap osv…Jag har lite annat minne av just det fenomenet.Vi hade en Spaniel,Charlie..som aldrig var kopplad elr så.Världens lydigaste hund!:-)Så en dag bara han kuta iväg.OBS då bodde jag i ett litet samhälle,utanför Strömstad.Xet sa att:Jaja..han dyker väl opp!Jojomensan..I PolisEskort!Då hade han stått utanför ett hus där det bodde en liten PudelTik..som löpte!;-)Ägarinnan av denna rara pudel,var INTE lika rar ..Hon ringde alltså Polisen inne i Strömstad(c:a 2mil)o de fick komma o köra hunden de hundra meter ungf det handlade om!
Gissa om de var Glada..o lille fine Charlie var ännu gladare!Han älskade åka bil!Även Polisbil!Än i dag kan jag undra vad den utryckningen kostade?Som Pudelägarinnan åstadkommit?!En del människor är inte som andra ..höll jag på att säga!haha;-)
*Ada* skrattar o minns plus Kramarom Dej o alla sorts djur!Sikken goding..lille Piano!:-)