Jag har läst…

Det har blivit några stycken sedan sist..

Skumtimmen av Johan Theorin

En dimmig sensommardag i början av sjuttiotalet försvinner en liten pojke på norra Öland utan några som helst spår. I dagar och veckor letar familjen, polisen och frivilliga efter honom.
Mer än tjugo år senare får pojkens mor Julia ett oväntat samtal från sin far, sjökaptenen Gerlof Davidsson. Han ber henne komma till Öland för att hjälpa honom med ett nytt spår efter den försvunne dottersonen.
Julia återvänder motvilligt till barndomens ö och sin åldrige far. Först nu får hon höra talas om en mytomspunnen ölänning, Nils Kant, som en gång satte skräck i en hel bygd. Han är död och begraven sedan länge, långt innan Julias pojke försvann.
Ändå finns det de som har sett Nils Kant. Han sägs ibland vandra på det öländska alvaret i skymningen, i skumtimmen.

En mycket tät och spännande historia, en debutroman som ger mersmak!
Jag läser sällan deckare och spänningsromaner, men jag är glad att jag reserverade denna på biblan.
En åttioårig ”hjälte”, en alkoholiserad medelålders kvinna och säregna ölänningar står i fokus.
Man riktigt känner dimman lägga sig på alvaret i skumtimmen, boken är oerhört välskriven och saknar alla de vanliga klyschorna inom genret.
Att slutet är mycket oförutsägbart gör inte saken sämre, läs och njut!
Mitt betyg *** av fyra möjliga

Before we began av Tania Unsworth

Sophie Barrett lives an odd, cautious life, until the morning she arrives to find her holleague – a man she thought she understood – has committed suicide in the basement of the shop where they both work. The death – violent and apparently inexplicable – raises frightening, long-buried questions that Sophie can no longer afford to ignore.
To answer them, she must return to the summer she was fourteen and a friendship between three very different girls, bound together by time and place and by a secret that will change their lives for ever. In their small, muffled world of untidy bedrooms, back garndens and shabby meeting places, they wait for life to start. Julia, all energy and swagger, Nancy, lost in her own peculiar universe, and Sophie, the follower, fearful and admiring. But while they dream, events are already in motion that will propel them towards tragedy, taking their innocence and threatening their friendship itself.

Ja, det där låter väl bra, men jag tyckte inte att det hände något alls i denna bok. Välskriven prosa, men totalt ointressant! Boring!
Mitt betyg * av fyra möjliga

Skammens boning av Doris Dahlin

”Som barn hade jag dessa långa, gyllene flätor, oändliga ögon och trasiga, bruna tänder. Mamma köpte kamomill på Apoteket och sköljde mitt hår i det, precis som hon läst att lillprinsens Nenne gjorde med hans hår. En lillprinsessa var jga med det glänsande håret, ständigt vågigt av flätorna, ibland i korkskruvar från sämskskinnspapiljotterna.
I prinsessklädseln fotograferades jag en gång om året. Alltid med stängda läppar, som jag blivit tillsagd, för att ingen skulle se mina trasiga tänder. Le med ögonen, sa mamma,. Varje foto ögon som aldrig log. Läpparna stängda. Det trasiga syntes ändå.”

En självbiografisk berättelse, en skildring av det Fattigsverige som inte är så avslägset som vi tror.
Det handlar om en uppväxt i Härnösand, om en älskad men alkoholiserad pappa och om den styrka och svaghet som finns i alla familjer.
En mycket stark bok, utan tvekan. Kräver koncentration, varje mening måste läsas med inlevelse. Fragmentarisk skildring, mycket vacker och säregen prosa, som jag tycker kräver en del av läsaren också. Många antydningar utan bekräftelser. Vacker.
Läsvärd!
Mitt betyg *** av fyra möjliga

Uppbrottslingar – betraktelser över konsten att bryta upp… och hitta hem av Bertil Torekull

Alla våra uppbrott – kärlekens, jobbets, konstens, politikens, vetenskapens och entreprenörskapets – har ett gemensamt: livet blir aldrig mer sig likt efteråt.
Att bryta upp är inte bara att lämna – det kan vara att äntligen komma hem och få skapa nytt. Processen fram till beslut är ofta full av vånda och vacklan. Den kräver mod, tillit och ibland dårskap.
Bertil Torekull är själv en typisk ”uppbrottsling”. Som publicist med ett förflutet i Svenska Dagbladet, Veckans Affärer, Dagens Industri och Vecko-Revyn har han ofta tvingats bryta upp, med eller mot sin vilja. Under resan har han mött eller studerat andra uppbrottslingar – lika många kända som okända, kvinnor som män.
I en serie nära porträtt, intervjuer och betraktelser skildras folk som sticker ut, som tagit livet i egna händer och kastat sig ut i det okända.

Jag anser mig vara en ”uppbrottsling”. Jag har brutit upp från mitt fosterland, från tre äktenskap, från en yrkeskarriär..
Jag har aldrig kommit på tanken att närmare analysera vad som fått mig att bryta upp, men kan konstatera att man med uppbrott också blir en självständig individ som måste lita till sig själv.
Denna bok är inget mästerverk, men den ger en inblick i många människors uppbrottsöden och är både tänkvärd och tankeväckande.
Mitt betyg ** av fyra möjliga

Det är roligt att veta bäst av Barbro Lindgren

”Efter att ha varit mycket arg mycket länge, utan att få fullt utlopp för min ilska, har jag nu skrivit ned något av det som upprört mig under åren. Men om man saknar humor bör man inte läsa denna bok, eftersom den då kan vara mer till skada än till nytta”.
Barbros ilska väcks av en rad stora eller små företeelser, det kan gälla socialhjälpen i Glömminge, akutsjukhuset i storstaden, underhållningen i TV, kultureliten, religionen, språket, postens service – eller utvecklingen på Öland där författaren är bosatt.

Jaha, det lät ju bra, men vilket dravel! Kan man verkligen få betalt för att publicera så urusel text?
Helt utan poäng i de flesta fall, detta är varken rolig satir, kåseri eller ens ironi! Bara allmänt negativ av en sur gnällkäring..
Mitt betyg * av fyra möjliga