Jag har läst..

Island, efter finanskrisen. Två par gör en utflykt till det ensliga höglandet och i dimman kör de rakt på ett hus. Bilen går sönder och de tvingas övernatta hos husets ägare, ett gammalt par som beter sig märkligt och verkar vara rädda för något ute i mörkret.
De fyra vännerna gör flera misslyckade försök att ta sig därifrån, men blir kvar i en situation som ter sig alltmer klaustrofobisk och obehaglig. Snart blir sprickorna inom gruppen uppenbara. Egill och Hrafn är sedan länge rivaler, de har båda tillhört finanseliten men har i kraschen förlorat allt och dövar nu sin ångest med alkohol, droger och porr. Anna och Vigdis försöker närma sig varandra men hindras av svartsjuka och avund.
Allt tyder på att mannen i huset flytt upp på höglandet för att gömma sig, men från vad? Och varför har de egentligen hamnat i denna mardröm?

Den här boken är en i raden av isländska alster som jag läst på senare år. Miljöskildringarna brukar vara så fascinerande att bara de gör romanerna värda att läsa!
Denna historia marknadsförs som en "mångskiktad skräckthriller med stark samtidskänsla där naturen besitter en gåtfull, gäckande brutalitet som också verkar finnas i människorna som försöker bemästra den."

Kritikerrosad har den blivit, det blir den inte av mig. När en bok slutar så att jag inte fattar poängen, då blir jag bara arg och besviken. När jag dessutom får läsa över 200 sidor innan det händer det minsta lilla som i min värld kan anses skrämmande, nä, då ruttnar jag på beskrivningen!
Boken har flera bottnar och den jag begriper bäst är de bortskämda finansvalparna som försöker anpassa sig till en annan krass verklighet. Jag har läst mina Stephen King och inte minst svenska Ayvide Lindqvist i genren och njutit oerhört av skräckhistorierna, men denna lämnar mig bara besviken. Så tyvärr, nu är jag motvallskäring igen, rätta mig gärna om du har läst boken och tycker jag har fel!