Jag har läst..

Det är 1917 i Sankt Petersburg. Tsaren har avsatts och i Alexanderpalatset väntar tsarfamiljen Romanov oroligt på bolsjevikernas nästa steg.
Rasputin, den karismatiske predikanten som varit tsaritsans helare och förtrogna, har mördats.
Hans dotter Masja hämtas till palatset - kanske hon har samma botande förmåga som hennes far hade? Kanske hon kan skydda familjen från att gå under?
Boken handlar om tsarfamiljens sista månader.
De är instängda i sitt palats, tsaren, hans hustru, de fyra döttrarna och den blödarsjuke sonen Aleksej, som kallas Aljosja. Och Masja kan verkligen hjälpa dem - inte genom helbrägdagörelse utan genom sina berättelser.
Mellan henne och sonen, som på grund av sin sjukdom måste avstå från alla nöjen, växer beroendet och samhörigheten.

Utdrag ur boken:
"Maskarna i jorden talade till honom. Om han lade sig ner på en äng kunde han inte sova för allt oväsen under huvudet. Trädens tjut när skogsarbetaren satte yxan i dem, fårens gråt när lammen slaktades, ropet från en kanin när ena benet fastnat i en snara. Och vrålandet från en fisk nere i vattnet som hade svalt en krok lyckades inte överrösta skriket från masken som hade blivit spetsad på kroken. Det fanns ingen röst som han kunde stänga ute, det var uthärdligt när han förstod att han hade fått en gåva. Samtidigt gjorde den honom utmattad. Hur skulle han kunna använda sig av denna gåva?"

"Den 1 januari 1917. Det enda tecknet på liv i Pokrovskoje, Sibirien förde tankarna till spindeldjur snarare än till människor för hela staden var täckt av en spindelvävsliknande samling rep som gick kors och tvärs i byn, från huset till vedhögen och ladan, till kyrkan, till affären, till postkontoret. Det här berodde på att många generationer tidigare hade en av byns invånare gått vilse när han skulle gå och hämta barnmorskan. Han gick runt runt i den förblindande snöstormen. Han hittade aldrig fram. Mamman dog, barnet inuti henne dog och när det klarnade upp hittades mannen på knä med pannan fastfrusen mot en trädstam mindre än femtio meter från barnmorskans stuga."

Myten om Rasputin hörde jag talas om redan som barn i Helsingfors. Jag kunde inte begripa att den på bild fule och oansenlige mannen ansågs både vara en kvinnotjusare och en helbrägdagörare.
Romanen handlar mest om hans dotter som är bokens berättare, men hon flätar in mycket fakta om sin far i historien.
En mycket intressant historia som innehöll vissa moment som jag fann tröttande, nämligen alla sagor som hon berättar för tsarens sjuke son.
För mig tar det bort fokus från den riktiga berättelsen även om andra kanske uppskattar just det annorlunda greppet i berättandet.
Om du är historieintresserad och nyfiken på den sista tsaren av Ryssland kan jag rekommendera boken.