Jag har läst..

Den välkända sångerskan och låtskrivaren Sonia "Salida" Sallström återvänder till släktens gamla gård i Gärningsberg i Jämtland för att skriva på sin självbiografi.
Med sig har hon Harpan, sin unge assistent, som hon lovat en sommar i paradiset.
Hemma på gården väntar systern Gun-Britt, som numera driver servering och loppis och som tycker att hela världen borde skärpa sig. Inte minst Sonia.
Där finns också Jenny, Gun-Britts dotter,s om lovat hjälpa sin moster med boken, men som hela tiden med ett bultande hjärta sneglar mot stugan uppe vid berget. Dessutom finns det björn på trakten, som gräver i gårdagens sopor.
Det blir en sommar av lust och olust, i takt och otakt till tidens egen gånglåt.

Utdrag ur boken:
"Så tiden fanns här med. Den hade väl kommit med dem upp, hade suttit i baksätet i hyrbilen hela resan och hållit käft, men nu skrek tiden åt henne från spegeln, från knäna så fort hon kommit upp på avsatsen, från den fläckiga handen hon lade på räcket. Det hade lika gärna kunnat vara hennes mormors hand när hon såg den."

"Kommer hit och tror att det är något förbannat värdshus när vi bor här och arbetar hårt hela året för att få det att gå runt? Sitter och låter som om vi gör det för hennes skull, för den stora Salida förstås, drottningen av skitmusik, så hon ska ha något att komma hem och gotta sit åt, inte bara full men uppfylld av sig själv också, fy fan säger jag Fy fan"

"Sture och hon hade blivit som långstubbarna man sparade på hyggena för att praktfulla fåglar skulle ha någonstans att slå sig ner. Var det inte det alla tänkte när de såg dem tillsammans? De var två som rotat sig här, två som skulle bli kvar tills de ruttnade och blev jord igen."

Jag har läst samtliga böcker av Elin Olofsson för jag gillar hennes sätt att skriva och hur hon tecknar sina personporträtt. Denna bok är inget undantag. Skickligt beskriver hon karaktärerna så de känns både levande och verklighetstrogna. En läsupplevelse man känner sig nöjd med, som innehåller både sorg och glädje, smärta och lycka om vartannat. Allt medan man nickar lite instämmande...sånt är livet