Jag har läst..

I början av 2015 står det klart för författaren och läkaren Karin Wahlberg att hon har ändtarmscancer.
Hon utreds under ett antal veckor, då livet känns som om det hänger på en skör tråd, opereras och är därefter snart tillbaka i arbetslivet
Men allt är inte som förut och i boken delar hon med sig av sina erfarenheter, minnen och reflexioner över livet före och efter sjukdomsbeskedet.
I sina öppenhjärtiga betraktelser utgår hon dels från vad hon själv har gått igenom som patient, dels från sin yrkesroll som läkare.
I boken ingår också den uppskattade texten "Döda mammor är knepiga saker", om att som ung flicka mista sin mamma i cancer.

Rektalcancer är den tredje vanligaste cancerformen i Sverige - drygt 6000 drabbas varje år - och det finns ett stort behov av att belysa och berätta om den i vissa avseenden tabubelagda sjukdomen.

Utdrag ur boken:
"Tårar av vanmakt rinner som floder genom natten. Är barnslig och oförnuftig och inte resonabel alls. Snarare redo att hoppa ut genom fönstret. Känns som om jag satt inlåst i en cell tillsammans med en förbannad hudfärgad stomipåse som jag ska ha på obestämd tid framöver. Om påsen åtminstone var blommig och kul i designen och inte så tråkigt hudfärgad. Men begriper förstås att de ser ut så för att påsarna inte ska synas genom kläderna."

"Jag vill ha en sorglig begravning, säger jag. Inte en ljus och lätt, förtydligar jag. Inte en sån där tillställning som man knappt begriper vad det rör sig om. Min syster lovar att notera detta. Men jag märker att inte heller hon hör på. Det är ju inte säkert att det blir du som dör först, bara för att du fått cancer, påpekar hon sedan torrt."

Boken är ärlig bortom allt tvivel, sanningsenlig och saklig, torr och ganska oemotionell.
Ett ganska bra sätt att närma sig ämnet på, vi behöver alla få mera kunskap.