Jag har läst…

När Kim Jiyoung föds hoppas alla på en pojke. Det blir början på ett liv präglat av outtalade regler och vardagliga orättvisor. Hon gör allt rätt - studerar, arbetar, anstränger sig - men hindren hon möte är ständigt desamma. Till slut ger hon upp sin yrkesidentitet för familjens skull.
En dag förändras allt och något i henne brister. Hon börjar bete sig på ett sätt som ingen kan förklaras, minst av allt hon själv. Sprickan som uppstår blottlägger inte bara hennes egen kamp, utan också de strukturer som format generationer av kvinnor över hela världen.
En skarp och berörande roman om en till synes vanlig kvinna vars historia speglar miljoner andra. En berättelse om tyst motstånd, normaliserat förtryck och den kraft som uppstår när sanningen till sist sägs högt. En bok som skapat debatt, krossat tystnader och förändrat samtalet om jämställdhet i Sydkorea - och på många andra håll i världen.

Boken är skriven som en reportagebok, utan tillstymmelse till känsloyttringar. Det tog nästan hela boken innan jag fann mig i hennes sätt att skriva det hon kallar roman. Texten är saklig och känslolös, jag får ingen kontakt med huvudpersonerna men har inga problem att förstå vad som skaver och gör livet svårt för kvinnor i Sydkorea. Jag lärde mig mycket om förhållandena där, och hoppas innerligt att boken som gjort stor succé också medför förändringar för kvinnornas villkor i landet.