Söndags-smakbit # 2

 

Bloggen Betraktelser ger oss varannan söndag chansen att publicera ett litet smakprov ur en bok vi läser.
Där får du många spännande boktitlar att kika närmare på.

Igår läste jag ut Maggie O´Farrells bok Jag är, jag är, jag är – ett hjärtslag från döden som på ett livsbejakande ömsint och ärligt sätt berättar om hennes olika möten med döden.
Titeln är länkad till förlaget där du kan läsa mer om boken.

Smakbit s.136
”Jag måste ha väntat på mamma som var inne och handlade mat – det här var i mitten av 70-talet, en tid då det var full acceptabelt att lämna småbarn på trottoaren utanför affärer.
Jag minns att medan jag svängde fram och tillbaka var det som om något förändrades inom mig, en sorts djupseende utöver det vanliga. En plötslig omkalibrering eller splittring av min varseblivning. Jag kunde se mig själv både ovanifrån och inifrån. Jag kände mig oändligt liten och obetydlig, samtidigt som jag var intensivt medveten om mig själv som en organism, ett mänskligt mikrokosmos. Jag kände hur de sammanlänkade maskorna i vantarna pressades in i fingrarna som höll om dörrhandtaget. Jag hörde mitt hår sprraka inuti mössan, kände den kalla luften komma in i mig, borra sig in i kroppen, och jag kunde se den flöda ur mig.”

sid. 165
”Han lägger armen om hennes axlar och trycker henne intill sig, mot sitt bröst, mot musklerna och benen närmast hjärtat. Hon vilar kinden mot ylletyget i hans jacka och andas där, hon föreställer sig hur molekylerna i hans kropp, hans doft, hans hud, hans kläder,hans hår dras ned i hennes lungor, in i bronkernas passager och bifloder, in i alveolerna, landar i blodomloppet där det löses upp och förs iväg som snurrande sporer, in till de hemligaste knutpunkterna i hennes innersta.”

18 kommentarer

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *