Stugsittardag

Det händer inte ofta, men idag har jag knappt varit utanför dörren!

Jag kände redan när jag vaknade att jag behövde en sån dag, en dag när jag bara går omkring (helst i nattsärken men så blev det inte 😆 ) och gör vad som faller mig in!
Eftersom det var lördag visste jag att exet skulle ta ut Blinka och Candie på promenad så inte ens hunden behövde jag rasta!

Jag minns sällan mina drömmar, men nattens knäppa drömmar var glasklara när jag vaknade.
Det var inte vilka drömmar som helst, utan helsnurriga drömmar jag varit med om:
Först jobbade jag på ett stort företag

..som maskinskriverska

Jag försökte förtvivlat förklara för min kvinnliga chef att jag inte riktigt kände mig säker på hur en gammaldags skrivmaskin fungerade med tabulator och en massa konstiga manicker…

Sen plötsligt renoverar man huset jag är i, det är byggjobbare överallt som hamrar och spikar och sågar för glatta livet och jag har ingen aning om var jag ska ta min tillflykt…

Medan jag står och funderar över hur konstigt allt känns så tittar jag ut genom fönstret, ser att jag befinner mig i ett höghus

och utanför står ett högt torn, ännu högre än huset jag befinner mig i.
Plötsligt ser jag någon röra sig där på utsidan av tornet, det är en kvinna, och utan att tveka kastar hon sig ut i luften, sträcker ut armarna och susar neråt…
Då ser jag att det är vatten nedanför, hon har alltså för avsikt att landa i sjön.
Men så blir det inte, för på vägen ner fastnar hon i ett träd där hon klamrar sig fast.
Jag drar en suck av lättnad, kvinnan har överlevt fallet och kan förmodligen försiktigt ta sig ned för egen maskin…

Inte konstigt jag var trött när jag vaknade eller hur?

Veckan som gick var ganska intensiv, jag hade något på programmet varje dag, vilket annars inte är så vanligt i min lugna pensionärstillvaro.
I torsdags när jag skulle ha andra träffen på svenskakursen fullkomligt vällde det in människor, ryktet hade spridit sig, men jag hade ingen möjlighet att ta emot alla.
Gruppen ska bestå av högst femton deltagare för att man ska hinna hjälpa alla elever, och när stolarna tog slut var vi redan tjugo. Då fortsatte folk att strömma in, och jag var tvungen att be dem lämna lokalen. Det blev många som var ledsna och upprörda, de ville så gärna vara med, även om det innebar att de fick stå, men jag hade inte material till så många och jag visste sedan tidigare att det inte blir någon bra undervisning när det blir för många deltagare.
Till sist skrev jag upp namn och telefonnummer på dem som inte fick vara med och lovade att ringa så fort jag hör att det blir en ny kurs.
Problemet är att ABF har lärarbrist på min ort, och nu försöker man locka någon från stan att åka hit.
Igår när jag jobbade på loppis var det ännu flera som kom in och frågade efter svenskakurs….

Frustrerande att inte räcka till, men nu är det så, jag kan bara hoppas situationen löser sig för de övriga också.

Imorgon styr jag kosan ut i skogen, för nu laddas bössorna redan inför älgjaktsstarten på måndag morgon.
Då vill inte finnkäringen hamna emellan en jägare och villebrådet…