Månad: januari 2019

Hej alla glada bloggvänner!
Det var länge sen!
Min kompis åkte visserligen redan hemåt igår morse, men jag har så svårt att landa i den bistra kalla verkligheten efter många dagars trevlig samvaro!
Det är inte alla förunnat att återfinna gamla vänner som visar sig vara precis “som förr”, där man hittar tråden och plockar upp den och märker att varken man själv, kompisen eller relationen har förändrats.
Självklart hade vi mycket att ta igen, konstigt vore väl annars då vi inte umgåtts på över tjugo år, och minnet spelar allt spratt när man försöker komma ihåg namnen på gamla gemensamma vänner och arbetskamrater som man tappat kontakten med.

Men nu var det ju faktiskt så att Helena också kom hit på vintersemester, och vad gör man då…

..jo man åker skidor! Här ska det väljas ett längdåkningspaket

Färdigt!

Visst kastade hon suktande blickar upp i backen och var rätt sugen på att åka utför, men det fick räcka med längdåkning under dessa dagar.

In med skidorna i hyrbilen, nu e de “bar å åk” som någon visst sa en gång…

Vi tog oss en titt på spårkartorna för att hitta lämpliga spår att börja med, och som synes var spåren jättefina!

Nog blev jag också bra sugen, men när jag såg de ofaaantligt långa skidor man nuförtiden ska åka på, och vet hur ont jag får i mina vrister, ja då..

.tog Blinka och jag en långpromenad hem istället. Inte helt fel det heller!

Vi kom snabbt in i en dagsrytm med lugna långa mornar, efter frukost som Helena intog i lägenheten hon hyrde åkte hon ut på en daglig skidtur innan vi sågs till eftermiddagsfikat.
Vi åt god mat, en kväll lagade Helena

..en mustig “rysk fisksoppa Seljanka” eftersom hon var bättre på att rensa lax än jag…
Soppan innehöll både lax och torsk, en massa rotsaker, kapris och saltgurka (!) och serverades med en klick pepparrotsyoghurt…mmmmm Klickar du på namnet så kommer du till ett recept ganska snarlikt det vi använde

En kväll gick vi på lokala pizzerian

där vi åt pizza och kollade in folkvimlet..

Sista kvällen åkte vi upp till Hyttan, restaurangen i stugbyn

och intog ännu en pizza, söndagar är bytesdagar och då serverar man ingen god buffé som de andra dagarna.

Ja då har man verkligen rullat tillbaka bandet till gamla (och goda) tider, löst världsproblem, skrattat men inte gråtit…
Det tar tid att smälta intrycken, och vet ni vad som var det märkligaste av allt?

Jo det var förstås att damma av min gamla finska som legat borglömd och samlat damm i en avlägsen del av hjärnan…

Jodå, visst pratar Helena svenska, tack o lov, men vårt gemensamma språk har alltid varit finska så jag ville verkligen försöka!
Och visst gick det, det svåraste var att försöka uttrycka känslor på ett sällan talat språk…

Lätt är finskan som bekant inte, och sista dagen var hjärnan så trött att den vägrade samarbeta så det blev ett sammelsurium av svenska och finska om vartannat…
Jag är ju ingen tålmodig person som kan sitta och klura och tänka på vad jag ska säga, allt bubblar bara ut ur munnen i en strid ström…
Helena fick nog höra mycket som fick mungiporna att peka uppåt men hon visade inte med en min när det började likna rappakalja.

Tyvärr drabbades jag av någon typ av nackspärr när vi var på lokala pizzerian. Kände smärta direkt men nu efter några dagar är det faktiskt än värre!
Ett område nedanför nacken saknar i princip känsel förutom när det liksom brinner av smärta inifrån. Skumt är det, och värmande vetekudde hjälpte inte, lika lite som Voltaren gelen. Men såna här krämpor brukar släppa ganska snart, så jag går väl här inlindad i en tjock halsduk ett tag till.,

Självklart ska jag påbörja min bloggrunda också, det kommer att ta tid att läsa ikapp vad mina flitiga bloggvänner skrivit. Jag måste ta täta pauser från datorn när nacken smärtar för mycket, så tro inte att jag glömt någon om det dröjer…