I december 1996 förändrades Jill Bolte Taylors liv för alltid. Den då 37-åriga hjärnforskaren drabbades av en kraftig stroke när ett blodkärl brast i vänstra halvan av hjärnan. Inom loppet av några timmar försvann förmågan att tala, läsa, skriva och gå och hennes minne var i det närmaste helt utraderat.
Tiden som följde blev en berg- och dalbana mellan två verkligheter, den euforiska känslan från höger hjärnhalva som styr känslor och kreativitet, och de logiska rationella tankarna från vänstra halvan som talade om att hn var sjuk och som fick henne att söka hjälp i tid.
Det tog åtta år för henne att tillfriskna helt och hållet. Tack vare en otrolig envishet, sin kunskap om hur hjärnan fungerar och med hjälp av sin mamma lyckades hon få tillbaka det liv hon en gång hade.

Min mamma dog av stroke, den första överlevde hon och kom under vård på sjukhus snabbt. Men trots det drabbades hon av en stroke till och vaknade aldrig upp ur medvetslösheten. Hon blev 48 år.
Självklart funderar jag om några ärftliga anlag finns i min hjärna. Jag fick för femton år sedan en tia varpå man undersökte mig noggrant och konstaterade att min högra halsblodåder är tilltäppt, och att riskerna vid en operation är för stora. Trösten är att hjärnan har en fantastisk förmåga att läka sig själv, hitta nya vägar när den stöter på motstånd. Och jag lever utan alltför stora svårigheter i mitt dagliga liv.
Den här boken ger mycket hopp för dem som drabbas och deras anhöriga samtidigt som den förklarar mycket av hur våra hjärnhalvor fungerar och kompenserar förluster. Jag kan inte påstå att jag förstod alla medicinska begrepp men boken gav mig en bättre förståelse av vilka uppgifter hjärnans olika delar har och vilket bra liv man kan leva även om man drabbas av stroke.