En riktigt lång dag…

På resande fot i 10 timmar för ett lasarettsbesök avklarat på tio minuter, så går det till i glesbygden!
Klockan ringde igår morse klockan fyra. Kan inte minnas när jag senast vaknat så okristligt tidigt. Jag klagar inte, jag vet att det är vardag för många, men har man det som rutin då går man ju också och lägger sig i tid…
Jag satt och bara hoppades att jag skulle börja känna mig lite trött, men icke, klockan elva tvingade jag mig i säng men precis som jag befarat var det svårt att somna.
Nå, upp kom jag, fick i mig två koppar kaffe, flera vågar man ju sig inte på av risk för att bli kissnödig någonstans längs vägen…

Resan till Falun med tre bussbyten gick hur smidigt som helst.
Fast kissnödig, det blev jag redan vid hållplatsen i byn, när det kändes kulet och ruggigt och man visste att ingen toalett finns att tillgå de närmaste timmarna…
Rent psykiskt alltså, och när jag anlände till Borlänge gick det inte länge.
Då var jag tvungen att kila in på resecentrums toalett, med risk för att missa bussen mot Falun.

För en gångs skull hade jag turen med mig, bussen var fem minuter sen och jag hann :thumbsup:

Som nybliven expert på området bussköande kan jag instämma med ovanstående humorbild. Vi vill inte stå och gnida mot varandra, vi svenskar! Vilken tur att vi har gott om utrymme!

En timmes väntan på lasarettet ägnades åt apotekbesök där jag fick veta att det var datastrul som gjorde att jag inte fick förslag på ersättningsmedicin då den jag äter var tillfälligt slut. Dessutom hade apoteket nyöppning efter renovering så jag gick ut därifrån inte bara med medicin utan också en fotkräm, duscholja och ett par ansiktscremesprover! Gratis!
Så kan turen svänga, från en skitdag till en riktigt bra dag 😆

Röntgenundersökningen som utgjorde bentäthetsprovet var mycket enkelt. Jag låg helt enkelt på rygg på en brits medan en röntgenstråle vandrade över min rygg och mina höfter under ca 10 minuters tid.
Resultatet fick jag med detsamma av sköterskan, ingen benskörhet här inte! En lite svagare ryggkota upptäcktes men inget som föranleder åtgärder.
Under åren har jag krympt, som de flesta av oss gör, men bara med en ynka centimeter, o tur är väl det eftersom jag är så kort redan från början! 😉

Jag var klar med undersökningen redan innan klockan elva, och bussen till Fredriksberg från Ludvika gick kl 15.40 :angry:
Men jag var ju inte oförberedd på den långa väntan, och som tur är har jag en dotter i Falun som denna dag snällt ställde upp på att underhålla sin morsa några timmar.

Vi strosade i affärer och åt lunch på kinakrog. Det var gott, flera år sedan senast.

Men oj så trött jag var på hemresan, när jag kommit ombord på sista bussen, en bekväm långfärdsbuss med endast svag mysbelysning i den mörka kvällningen, då föll ögonen ihop omedelbums!

Exet mötte upp mig och levererade ett stycke hund.
Väl hemma såg jag fram emot premiären av årets ”På spåret”.
Som fredagsmys hade jag inhandlat kastanjer som jag rostade i ugnen och inmundigade med saltat smör. Mums, gott men ack så kaloririkt… 😡

Rodnande måste erkännas att jag senare under kvällen somnade i fåtöljen framför något mindre intressant senkvällsprogram.
Trodde först att jag drömde då jag plötsligt hörde galopperande hästhovar…
Yrvaken ställer jag mig upp, går fram till fönstret och ser några kusar springa förbi…. 😆
Kastade mig på telefonen och ringde grannen, hon hade hört samma sak så hon var redan på språng och en stund senare fick jag ett sms som meddelade att alla kusar nu var tillbaka i hagen 🙂

Avslutar dagens babbel med ett foto från 1902. Så här såg det då ut där jag nu bor!