En riktigt lång dag…
På resande fot i 10 timmar för ett lasarettsbesök avklarat på tio minuter, så går det till i glesbygden!
Klockan ringde igår morse klockan fyra. Kan inte minnas när jag senast vaknat så okristligt tidigt. Jag klagar inte, jag vet att det är vardag för många, men har man det som rutin då går man ju också och lägger sig i tid…
Jag satt och bara hoppades att jag skulle börja känna mig lite trött, men icke, klockan elva tvingade jag mig i säng men precis som jag befarat var det svårt att somna.
Nå, upp kom jag, fick i mig två koppar kaffe, flera vågar man ju sig inte på av risk för att bli kissnödig någonstans längs vägen…
Resan till Falun med tre bussbyten gick hur smidigt som helst.
Fast kissnödig, det blev jag redan vid hållplatsen i byn, när det kändes kulet och ruggigt och man visste att ingen toalett finns att tillgå de närmaste timmarna…
Rent psykiskt alltså, och när jag anlände till Borlänge gick det inte länge.
Då var jag tvungen att kila in på resecentrums toalett, med risk för att missa bussen mot Falun.
För en gångs skull hade jag turen med mig, bussen var fem minuter sen och jag hann :thumbsup:
Som nybliven expert på området bussköande kan jag instämma med ovanstående humorbild. Vi vill inte stå och gnida mot varandra, vi svenskar! Vilken tur att vi har gott om utrymme!
En timmes väntan på lasarettet ägnades åt apotekbesök där jag fick veta att det var datastrul som gjorde att jag inte fick förslag på ersättningsmedicin då den jag äter var tillfälligt slut. Dessutom hade apoteket nyöppning efter renovering så jag gick ut därifrån inte bara med medicin utan också en fotkräm, duscholja och ett par ansiktscremesprover! Gratis!
Så kan turen svänga, från en skitdag till en riktigt bra dag 😆
Röntgenundersökningen som utgjorde bentäthetsprovet var mycket enkelt. Jag låg helt enkelt på rygg på en brits medan en röntgenstråle vandrade över min rygg och mina höfter under ca 10 minuters tid.
Resultatet fick jag med detsamma av sköterskan, ingen benskörhet här inte! En lite svagare ryggkota upptäcktes men inget som föranleder åtgärder.
Under åren har jag krympt, som de flesta av oss gör, men bara med en ynka centimeter, o tur är väl det eftersom jag är så kort redan från början! 😉
Jag var klar med undersökningen redan innan klockan elva, och bussen till Fredriksberg från Ludvika gick kl 15.40 :angry:
Men jag var ju inte oförberedd på den långa väntan, och som tur är har jag en dotter i Falun som denna dag snällt ställde upp på att underhålla sin morsa några timmar.
Vi strosade i affärer och åt lunch på kinakrog. Det var gott, flera år sedan senast.
Men oj så trött jag var på hemresan, när jag kommit ombord på sista bussen, en bekväm långfärdsbuss med endast svag mysbelysning i den mörka kvällningen, då föll ögonen ihop omedelbums!
Exet mötte upp mig och levererade ett stycke hund.
Väl hemma såg jag fram emot premiären av årets “På spåret”.
Som fredagsmys hade jag inhandlat kastanjer som jag rostade i ugnen och inmundigade med saltat smör. Mums, gott men ack så kaloririkt… 😡
Rodnande måste erkännas att jag senare under kvällen somnade i fåtöljen framför något mindre intressant senkvällsprogram.
Trodde först att jag drömde då jag plötsligt hörde galopperande hästhovar…
Yrvaken ställer jag mig upp, går fram till fönstret och ser några kusar springa förbi…. 😆
Kastade mig på telefonen och ringde grannen, hon hade hört samma sak så hon var redan på språng och en stund senare fick jag ett sms som meddelade att alla kusar nu var tillbaka i hagen 🙂
Avslutar dagens babbel med ett foto från 1902. Så här såg det då ut där jag nu bor!
Kantstött halvt antik, ringrostig finska som bott i Sverige mer än halva livet, före detta bankkamrer, krögare, hamburgervändare, lucknucka, numera skogsmulle som håller grytan puttrande, gärna med svamp och annat ätligt ur naturens skafferi, matte till hund och dammråttor, mamma, mormor, gammelfarmor/mormor
Agneta
Det blev ju bra iaf. Men jag slår dig, jag körde 29 mil för att vara inne hos en läkare som undrade varför jag kört så långt för en spruta. Efter 8 (hahhaha) minuter satt jag i bilen på väg hem igen. 29 mil tillbaka. Dimma, minus 3 grader och underkylt regn. Jobbigt. Det var i onsdags och jag är fortfarande trött efter den resan.
Det är inte lätt i glesbygd. Men det går.
Gillar dina roliga bilder du hittar nätet! Den med kön var ju jättebra.
Skönt att inte vara benskör. Bra att ha druckit massor av mjölk som ung kanske, det har jag gjort, min mamma funderade alltid på om hon skulle köpa mig en ko!
Så kämpar vi vidare i det grå vädret!
Agneta kram
Ingegerd
Som alltid mycket underhållande och kul att läsa Din blogg. Härligt att Din benstomme är stark, Dina regelbundna prommisar gör ju susen! Mycket liv runtomkring er, bra att hästárna kom tillrätta.
"LillaSyster"
Så bra att du inte är benskör! :thumbsup:
Så bra att du fick lite gratis saker!
Så bra att du fick lite lyxtid med dottern! :love:
Så bra att hästarna är tillbaka i stallet!
Så bra, nä nu får jag ge mig. Du ha en riktigt skön kväll! Kram
susan
Så kan det vara…Ännu en dag i livet…Men ganska innehållsrik ändå;).
Jag sökte upp din sida på FB som du skrev på min “vilande blogg”.. Men det går inte att lämna meddelanden eller söka vänskap med dig?. Något med inställningar? Mitt meddelande hittar du bland övriga:).
Kram susan
Monica
oj,oj det var allt kämpigt att komma till ett läkarbesök – upp i ottan å tree bussbyten. Men som du säger…så är det att bo i glesbygden. Lite gott kom ju ur det i alla fall – trevligt sällskap, god mat å ingen benskörhet…åsså en liten tupplur på hemvägen :thumbsup:
Anki
Det blev en lång dag… vilken bonus ändå att din dotter gjorde dig sällskap i affärer och på Kina- restaurang… och skönt att veta att du inte har någon benskörhet.
Tur att hästarna blev infångade och att det inte hände något obehagligt med dem… läskigt med djur på rymmen!
Ha en fin dag nu den första advent!
Kram
Christina
Nu fick du mig att bli extremt sugen på kinamat.Jag minns innan jag hade körkort så var det ett himla pusslande med tåg och bussar så fort jag skulle på lite längre turer.Galopperande hästar har vi inte här.De står så snällt i hagen.Men istället så har vi hela tomten full av får ibland som är på rymmen.
Nu så har jag äntligen skaffat mig ett eget domännamn. och är i full gång med bloggandet igen 😉
Ha en bra första advent!
Gun
Oj, Götapetter va ni får stå ut med i obygden! Va händer om ni blir akut sjuka? Har för mig att du skrev om just det i bloggen, men hur gick det? Har ni ambulans och hur långt är det till närmsta sjukhus?
Mia
Ja, inte är det helt enkelt att ta sig till o från olika ställen ute i landsbygden om man inte har bil och körkort… men allt går, så är det ju…eller rättare sagt, allt MÅSTE gå! Kram på dig :love: :love:
BrittMarie
Jaså du har redan firat 80 år du Paula :party: Själv har jag faktiskt firat 100 år en gång. Det var när jag fyllde 40 och min farbror 60. Fy på mig som alltid ska försöka vara värst!
Nog känner man igen sig som inte vill stå för nära andra. Så var det minsann inte på Säfsenbilden från 1902. Så fin bild! Det är ju fantastiskt roligt att se bilder hur det var förr på platser man vistas idag. Mina föräldrar har flera sådana böcker med bilder från förr, som jag tittat i nu när jag varit hos dem.
Kram
Malin
Men oj vilket resande för 10 min hos läkaren :help:
Skönt dock att det stod bra till med benskörheten! Och en centimeter hit eller dit är inte så noga 😉
haha den bilden av oss svenskar är nog tyvärr rätt sann!!
Och på bussen vill man helst sitta ensam, en väska på sätet brevid fungerar oftast.. 😀
Många kramar till dig!
TT
Jag är då verkligen imponerad av att du kan bo som du gör utan bil! Vette tusan om jag skulle klara det, bortskämd som jag är.
Tycker vi har tråkig tabell med en buss eller ett tåg i timmen som dessutom går samtidigt!
Men nu ska dom lyxa till det med en buss i halvtimmen under rusningstid! 🙂
Och kanske hittar jag en bil jag vill ha innan våren så jag kan börja åka bil igen, känner mej låst att bara passa tider och inte kunna åka dit jag vill.
Bortskämd… jorå! 🙂
Kram!
Åsa
Paula! Det finns toa på bussen!!!!