Jag har läst..

När Sara och Björn flyttar ut på landet till sitt nyrenoverade hus kan de inte ana vad som väntar dem. De hoppas på ett nytt och lugnare liv och att deras katt Miszka ska kunna ströva fritt i omgivningarna. Redan första kvällen kommer paret i huset mitt emot förbi. Att de också är kattägare är ett lyckligt sammanträffande, och de delar även andra intressen. Grunden verkar vara lagd för god gemenskap över staketet.
Men snart förändras allt. Grannarnas katt är ett stridbart djur som försvarar sitt revir. När kriget mellan de båda katterna intensifieras ökar också spänningen mellan deras ägare. Samtidigt upptäcker Sara att det även tidigare har förekommit osämja mellan människor i de ensligt belägna husen. Bråk som slutat i en spöklik tragedi där sanningen aldrig riktigt uppdagats.

Först vill jag nämna att jag brukar gilla Ernestams historier. De har en tydlig twist och är lagom oförutsägbara.
Men den här lilla berättelsen blev jag besviken på. Dels för att det är så kort, som en längre novell, dels för att den slutar ganska konstigt och abrupt.
Det känns lite grann som om författaren ville tjäna en hacka på julhandeln och tyckte att en bok för kattälskare säkert skulle gå hem i stugorna.
Och visst kan hon ha rätt, boken är behändig till formatet, det finns några illustrationer i den och den kan vara räddningen då man inte vet vad man ska ge i julklapp till någon som kanske har det mesta.
Men jag förväntar mig en bättre story. Faktiskt. Trots att, eller kanske just för att, jag också älskar katter!