Jag har läst..

Laus Lindborg - snart fyrtio år, framgångsrik arkitekt och utpräglad storstadsbo - lever utåt sett ett spännande ungkarlsliv, men inom sig känner han hur tomheten växer. Oron över att bli bitter och elak som sin gamle far, även han arkitekt, blir alltmer påtaglig.
Faderns död blir en vändpunkt i hans liv. Han flyttar från Köpenhamn till den landsortsstad där begravningen äger rum. I prästen Stig finner han oväntat en vän som bjuder på värme och omtänksamhet och en lycklig familj - något som Laus länge har saknat.
Under de dagliga besöken i prästgården lär han känna Stigs unga hustru Alma, och snart finner han sig indragen i ett triangeldrama som får alla inblandade att tappa fotfästet.

Utdrag ur boken:

"Jag borde koncentrera mig på min skärm. I stället envisades mina ögon med att söka sig mot fönstret.
Trädgården badade i vårsol, mitt på gräsmattan satt en främmande version av Stig - en Stig med maskulint, bakåtkammat hår, en Stig som hade tagit av sig glasögonen och blundade. Runt omkring honom var Alma med sin korta klänning och sina bara ben. I ena handen höll hon en blå kam, i den andra en sax. Han satt där med sina slutna ögon, och med en loj, närmast sömnig rörelse lyfte han vid ett tillfälle armen och lade handen i hennes knäveck- Hon sköt inte undan den, självklart sköt hon inte undan den, hon var ju hans fru, och den fick ligga där tills hon hade flyttat sig så långt bakom honom att den gled av sig självt. När hennes händer rörde vid hans panna lutade han huvudet bakåt, mot hennes bröst, och en stund senare, när hon lade handen ovanpå hans huvud, böjde han lydigt nacken och lät huvudet falla åt andra hållet."

Mycket vacker prosa, detaljrikt, målande med flyt i språket, man är deltagare och åskådare till hela skådespelet som pågår.
Det är ju så att författare har sin egen stil att skriva på och när man hittar en författare man trivs med så spelar det faktiskt mindre roll vad själva romanen handlar om..

Här har vi en rapp dialog, gemytlig men också mänsklig. Jag läser inte så ofta relationsdraman men denna tilltalade mig mycket.