Hoppa-på-tåget # 37 Väg
Veckans ord att tolka är väg
Jag har allt sedan ungdomens dagar kallats för stig-finnare, men egentligen är jag minst lika mycket väg-finnare.
“Vart tar vägen vägen?” är ett av mina vanligaste uttryck, alltid driven av nyfikenhet.
Nyfikenhet i den meningen är en dygd, tycker jag, för den har under åren lett mig till otroligt häftiga ställen!
Jag har gång på gång lovat medföljare att “vi går bara bort till nästa vägkrök!”
Ja du kan gissa hur många såna fraser jag har kunnat säga under en och samma promenad.
Numera går jag oftast med “bara” Daniel som sällskap och han är oerhört tacksam promenadkompis för han tröttnar aldrig innan jag gör det så vi travar på och utforskar för oss nya vägar hela tiden.
En fördel med att ofta flytta är ju att man alltid har nya vägar att utforska, den här gick vi förra veckan, då vi gjorde en liten avstickare från stora vägen. Det konstiga var att jag nästan direkt kände mig iakttagen, om du tittar noga på bilderna kanske du förstår varför?
Vi har hamnat på denna väg och en massa stenögon plirar på oss längs vägen
Jag bor nu mycket nära järnvägen och passerar järnvägsbommar varje dag då jag går ner till Slussen och sjöarna.
Skylten talar om att här gör man vägarbeten
Här får jag förklaringen, en ny cykel- och gångväg ska byggas
Går vi in till stan förbi regementet så passerar vi en vägbom där biltrafik är förbjuden, bussen däremot har fritt tillträde
På hemväg kan jag på vägskyltarna se hur lång väg det är till stan, den vägen väljer vi ofta
Flera tolkningar av veckans ord väg hittar du hos lokföraren Karin som styr tåget vidare året ut.
Nästa vecka ska vi tolka ordet dator
Du är välkommen att kliva på tåget och delta!
Kantstött halvt antik, ringrostig finska som bott i Sverige mer än halva livet, före detta bankkamrer, krögare, hamburgervändare, lucknucka, numera skogsmulle som håller grytan puttrande, gärna med svamp och annat ätligt ur naturens skafferi, matte till hund och dammråttor, mamma, mormor, gammelfarmor/mormor
Anna-Lena
Nya vägar är alltid spännande. Men för en stor tjock fast rot som jag, så blir det ofta samma vägar. Måste räkna rundmöjligheter på mellan 2 – 9 km. Det blir hur många som helst….ett tjugotal möjligheter får jag till. Men oftast blir et en av tiotalet 4-6 km rundor. Idag blev jag genomblöt. Sol när jag gick. Ösregn sista biten … Men det går ju bra när man har torra kläder därhemma.
Hoppas er runda idag gick utan regn. Blåsten kunde ni nog inte komma i från.Kram
Paula
Jag går sällan mer än ca 4km på en promenad, måste ju gå 3-4 stycken per dag. Så jag delar upp dem, annars pinkar hunden på sig, “ler” Nu lockar det inte längre lika mycket att hitta nya sevärdheter, jag tror jag traskar på i invanda spår tills våren kommer! Kram
Minton
Det var många olika vägar du hittat. Hoppas ni har sluppit regn och blåst på promenaderna idag.
Kramar från oss
Paula
Inte lätt att komma undan regnskurarna, kom en nu för en timme sedan under en nästan mörk promenad. Mörkret är värre tycker jag, trots att jag numera bor där det finns gatubelysninge. dystert är ordet. Kram från pörtet
Mia
Vilka fina vägar, här kan vi ibland hamna i väglöst land, det kan bli väldigt spännande, speciellt om man har bilen med sig! Fast oftast finns det vändplatser 😉
Kram på’re
Paula
På den tiden då jag bodde i Säfsen med Hasse var vi ofta ute på biläventyr. Ibland, speciellt på våren satt vi fast i gamla skoterspår som blivit lervälling. Och det var innan vi hade mobilerna med GPS. Men lite äventyrlig måste man få vara, eller hur! Kram
LillaSyster
Ögonstigen den som designat den skylten hade barnasinnet kvar =)
Bara bakom nästa krök-rätt inställning =)
Hoppas att du slapp dagens storm, har knappt varit ute idag än mindre Busan.
BP
Det är perfekt med en så nyfiken och alert bloggkompis som hittar så många vägar. Jag lärde mig känna Fredriksberg och Säfsen och nu Falun. Måste medge att jag föredrar Falun, som ju nästan är en storstad i jämförelse;-)
Min man var precis som du, och jag var Daniel – ungefär så. Han kunde också nosa upp olika promenadvägar både i skogen eller vid olika sjöar. Jag är totalt värdelös på det. Så jag är dubbelt tacksam:-)
Paula
Haha, ja nyfiken i en strut, det är jag. Fast nu har upptäckarlusten tillfälligt sinat när vädret är kallt och ruggigt och regnigt och blåsigt. Kanske ska överväga att börja ta bussen till lite nya ställen. få se när jag orkar ta mig för. Ska försöka se till att killen blir kry först om det går.
Ibod11 - Ingrid
Här var det oändligt många vägar och visst är det kul att gå på upptäcktsfärd när man har flyttat. Nu har jag nog hittat alla stigar och vägar där jag bor efter 4,5 år så kanske borde jag fundera på att röra på mig igen. Men nej, nu är jag HEMMA! 😀 Det ska bli spännande att se hur länge du stannar där du är nu 😀 Visst såg jag alla stenögon som följde dig och Daniel längs stigen 😀
Kram
Paula
Ingrid, jag orkar nog inte med någon mer flytt, dyrt blir det också! Men det har jag ju sagt förr….Kram
Znogge
Väg är ett spännande ord! Eller kanske mer att vara på väg om jag ska vara ärlig. Dit vägarna bär är spännande minst sagt och att vara på väg känns bra tycker jag. Sedan kan det bli ett och annat stopp men det får man ta.
Önskar en god kväll!
Susjos
Sicka stenögon du hittade i skogen.
Dala- regementet kände jag genast igen på ditt foto 😉
Snygg tolkning av temat väg!
Ha en fin lördagkväll!
Kram
BP
Svar: Jag dricker kaffet ur ett glas som är 3/4 fyllt med Nespresso. Sedan kan de skilja sig vilka kapslar man väljer – typ de för espresso eller de för cortado/lungo. Espresso är ju bara en mun full om man säger så;-)
Paula
Kaffedrickandet har blivit en vetenskap som jag inte alls hängt med på. Jag har gått från kok-kaffe som jag drack hemma i Finland till bryggkaffe i Sverige. Jag har gått från mellanrost till mörkrost och det lär nog stanna därvid för min del, haha! Försökte mig på pulverkaffe en period när jag tyckte det var onödigt att brygga en kopp åt gången, men den varianten var ingen höjdare
Karin
Visst är det spännande att se vart vägen tar vägen! Nästan lite för spännande för mig som har noll lokalsinne (jag brukar kalla mig dysdirektiker) och som ofta hamnar i okända trakter. Jag har lärt mig att ta det med ro och försöka se det som ett äventyr. Men det förutsätter ju att jag inte har bråttom. Numera ser jag alltid till att ha en rejäl vilsemarginal när jag ska någonstans.
Paula
Dysdirektiker, vilket underbart ord! Fast, jag kommer nog att glömma det med en gång… Jag skulle gå vilse på Ikea (som jag av principskäl inte besökt på 30 år) men i skogen har det bara hänt en gång. Då fick mina svampväninnor ta bilen och åka o tuta allt de orkade tills jag kunde hitta fram till vägen…puh. Vilsemarginal är bra att ha!
Anna i Portugal
Så fina vägar du har där. Och ögonstigen är ju jättefestlig, kul idé tycker jag!
åsa
Vars är vi på väg?
Bra tolkning och jag känner stor samhörighet med Dig ??
Vad kan gömma dig bakom nästa krök…
Ögonstigen ? så härligt namn ?
/åsa
m
Ögonstigen!!! Fick helt plötsligt stor lust att göra en sådan! Eller ge ett tips åt någon med större möjligheter, lite mera centralt än här i obygden 10 kilometer från Borgå. Ett kreativt sätt att få folk ut på en iakttagande vandring, i dubbel bemärkelse! Och tänk så mycket man kan uppleva när man slår in på en ny väg eller stig! Konkret eller abstrakt. Ha en bra dag!
Äventyret Framtiden
Tack Paula, för ett fint inlägg om väg. Och visst är jag liksom du nyfiken på vart vägen tar vägen. Lite grann samma andas barn som det heter…
Ögonstigen , vilket härligt namn.
Ha en fin måndag!
Kram från min väg i livet, gränden!
Paula
Ja nog har jag förstått att vi är samma andas barn vad gäller viljan att utforska. Men du är nog mer inställd på att ta reda på fakta och dessutom komma ihåg allt. Jag kan visserligen läsa med intresse om olika platser och byggnader men sen går det korsdrag genom skallen och allt är borta. Utom bilderna jag minns ur minnet, …
Kram
Anki
Ännu något vi har gemensamt … “jag ska bara se hur det ser ut bakom kröken” … ett uttryck som följt och följer mig. Ständigt nyfiken. Ibland får man ångra sig, när man upptäcker att man kanske sökt bakom för många krökar, för man måste ju ha krafter att gå hem igen. 🙂
Snygg tolkning av veckans ord!
Jag tänkte göra ett inlägg, men så hann jag inte … eller orkade inte … vet inte, men det blev i alla fall inte av.
Kram
Paula
Men fy så du säger, att man går så långt att man inte orkar tillbaka! Har nog inte hänt mig, men trött blir man ibland onekligen.
Jag tror inte jag deltar i lördagens tema, dator-ordet ger mig inte ett dugg inspiration, men vi får väl se
Kram