Selfie-med-ord # Hundar
# Hundar
–Mitt första hundminne
Från min barndom har jag knappt några hundminnen. Ingen av mina kompisar hade hund och ingen granne heller vad jag kan minnas. Min mormor hade många väninnor som brukade träffas på middagsbjudningar hos varandra, t.ex intogs följande meny: förrätt Campbells oxsvanssoppa, varmrätt: kalvstek med gräddsås och gröna ärtor, efterrätt: persikor på burk med vispad grädde. Jag följde alltid med eftersom min mormor var barnvakt när mamma jobbade. En av tanterna hade en pekingese, den minns jag, men jag kan inte minnas att jag någonsin ens klappade den! Min barndom var alltså fattig på djur!
–Filmhund som stannat kvar
Jag får nog välja Lady & Lufsen, jag har aldrig varit någon cineast
–Bokhund som stannat kvar
Lily och bläckfisken av Steven Rowley, Rekommenderas!
–Den hunden glömmer jag aldrig!
Jag glömmer ingen av mina hundar, Larissa. Loppan, Blinka, Daniel! Larissa var speciell då hon var min första hund och eftersom min erfarenhet av hundar var lika med noll var det kanske något otippat att det blev en rottweiler! Det berodde enbart på att våra grannar hade uppfödning. I början var jag så rädd för deras hundar att jag satt med fötterna uppe på en stol när vi var bjudna till dem på middag och flera hundar bökade under bordet medan vi satt och åt! Som du förstår lärde jag känna dessa maffiga godmodiga hundar väl och när vi skulle flytta ut i obygden valde vi att köpa en valp av dem. Larissa blev min livlina när vi bodde i en gammal skola mitt i storskogen med mer än en mil till närmaste samhälle och min man veckopendlade till jobb i Stockholm. Larissa var min livvakt och bästa vän!
–Berätta en egen liten hundhistoria!
När vi några år senare flyttat in till närmaste samhälle där vi hyrde en stuga hade familjen utökats med Loppan, en Basset griffon vendeen. En dag tröttnade hundarna på att vistas på vår tomt och begav sig gemensamt in till byns centrum där de stannade strax utanför Coop. Jag kan väl säga att ingen vågade gå varken in eller ut ur affären innan butiksföreståndaren ringt mig och bett mig hämta dem! Larissa var världens snällaste rottis, men det kunde ju ingen som inte kände henne veta.
–Om jag varit en hund hade jag varit en?
Här har jag faktiskt tagit hjälp av en lista på hundraser och deras egenskaper och fastnade för Lagotto Romagnolo!
Varför? Jo för att den älskar att springa i skog och mark, den gillar nosarbete som t.ex hitta svamp och är en intelligent lättlärd ras.
Klimakteriehäxan håller i Selfie-pinnen, besök henne gärna och var med du också!
Kantstött halvt antik, ringrostig finska som bott i Sverige mer än halva livet, före detta bankkamrer, krögare, hamburgervändare, lucknucka, numera skogsmulle som håller grytan puttrande, gärna med svamp och annat ätligt ur naturens skafferi, matte till hund och dammråttor, mamma, mormor, gammelfarmor/mormor
Primrose
Härliga berättelser ,-) Larissa, så fin hon är. Förstår att hon behövdes där ute i skogen!
Hade själv inga djur som barn, men det har jag tagit jgen som vuxen ,-)
olika raser har också haft, och har.
Fin läsning. Ha det fint.
Primrose
Hanneles bokparadis
Hundar träffade jag inte så ofta som barn, en släkting hade en jakthund. Katter hade vi. En livvakt var säkert skönt att ha.
Kina
Dagens selfie måste vara helt ditt ämne! Vad mysigt att höra dina historier. Jag förstår att det var skönt att ha en STOR hund när du bodde där ute i skogen. För man tror ju alltid att ju större hund, desto farligare, trots att det kanske inte alltid är så. Förstår om folk inte tordes gå in på Coop. Jag tycker också att man ska ha respekt för främmande hundar. Man kan ju aldrig veta! Ha det gott i Pörtet! Kram!
LillaSyster
Bra med en egen snäll livvakt =) Kul att läsa din selfie. Ha en bra kväll! Kram
Klimakteriehäxan
Så kul att läsa dina svar – och det fina i kråksången är ju att man skriver precis så långt eller kort som man vill, ingen annan bestämmer över din blogg! Att en hund blir som ens bästis är helt normalt, tycker jag. Just rottweiler är en sort jag inte springer fram till opresenterad.
Anna-Lena
Kanske för att din barndom var fattig på djur, som du blev hundmänniska. Min barndom var definitivt inte djurfattig. Kanske jag tröttnade på att ha bundenheten… jag vet inte. Har ju en dotter som har massor av djur, dock ej hund, men i of, så hade hon bara katter som barn. Vet att hundar är bästa vänner till dem som äger dem. Om de är rätt fostrade. Jag har respekt för hundar. Definitivt. Fina berättelser!
BP
Skrattade gott när jag läste din hundhistoria och kan mera än väl föreställa mig att jag var en av dom som inte vågade sig ut. Rottweilers hade/har ju alltid haft rykte om sig att vara kamphundar och käka upp bebisar. Och de ser ju skräckinjagande ut. Det gör schäfers också.
Men jag förstår att du kände dig säker med Larissa mitt i skogen.
Ser att vi båda två var inne på samma hund-webbsida för att länka till hundar:-)
Ibod11 - Ingrid
Kul att få veta lite mer om alla dina fina hundkompisar. En del visste jag sedan tidigare men det är alltid roligt att läsa om älskade husdjur. Jag hade gärna träffat dem allihop och kanske särskilt den snälla Larissa. Jag får vara glad för att jag fick träffa och gosa med Daniel och han var en riktig charmör 😀
Kram
LillaSyster
Yes det är en jury=)
https://www.google.com/search?ie=UTF-8&client=ms-android-samsung-rev2&source=android-browser&q=vem+utser+%C3%A5rets+pelargon
Susjos
Denna veckans selfie passade ju dej som hand i handske! Så fin hon var din Larissa! Våra grannar i radhuset skaffade sig två rottweilers, och nog hade jag respekt för dem, det jobbigaste var att de skällde en hel del så de störde tyvärr, och såg de vår katt Maja, ja då var det kört! Förstår att folk inte vågade sig ut från coop när dina hundar stod där, hihi! Nu måste jag googla på din basset ras, och på den hund du vill vara 😉
KRAM!
A ROOM OF MY OWN
inte fel med en rottweiler ute i skogen. Lagotto Romagnola hade jag aldrig hört talas om men den verkar ju trevlig
Åke
Din livvakt och bästa vän, kan förstå det där ute i obygden, man vet aldrig vad som kan dyka upp. Grannen min hade en korsning mellan Rottweiler och Schäfer som kom över flera gånger till oss. För en 15-16 år sedan hade jag diskbrock en sommar. Jag låg mest i hammocken de fina sommardagarna… hur som helst hör jag hur hunden springer över tomten och sätter igång världens skall. Jag hade aldrig hört Rocky skälla så elakt. Jag kravlade mig upp från hammocken och gick uppöver på vägen. Där stod det en stor mörkhyad man med en tjock träpåk och hytte åt hunden. Jag ropade in hunden som satte sig bredvid mig och ja ville ha en förklaring vad han gjorde? På knagglig engelska kom det ut att han sålde tavlor… jag bad han lägga ned den grova grenen och bara gå. Jag berömde hunden och Rocky följde med mig till dörren där han fick ett av sina favoritkex 🙂 Han låg med mig en stund på bron då jag såg hur han reste öronen och sprang som en pil igenom den lilla skogsdunge och satte igång och skällde igen mycket elakt igen. Jag hade ingen möjlighet att styra honom då. Hur det hela slutade vet jag inte. Men jag var trygg 🙂
Hannas krypin
Hade inte heller vågat gå varken in eller ut. Är rädd för hundar men det är oberoende av ras.
http://hannaskrypin.se
Anki
Härlig läsning Paula! Larissa ser snäll och trygg ut … rottweiler är en fantastisk hundras, men kanske ingen nybörjarhund, men du fixade det i alla fall!
Kram