Jag och tystnaden
Jag har redan börjat få separationsångest!
Jag blir ju tvungen att lämna min fina å när vi flyttar!
Kortet är taget klockan nio på kvällen när solen ligger lågt och kanadagässen tar ett kvällsdopp
En annan kväll samma vecka klockan halv tio dansade älvorna på ån, vyn står aldrig stilla, den växlar ständigt gestalt beroende på årstid, väder och vind.
Ån representerar för mig något ytterst rogivande och trösterikt, en extra dimension till hemmet vi har här.
Mitt i Helsingfors har man byggt Kamppi´s Chapel of Silence, och när jag såg bilden (lånad från YLE.fi) därifrån så påminde den mig om min å!
Ja inte till utseendet då, men bägge fyller samma funktion, en tyst och stilla plats att få ro på.
Jag läste att kapellet haft över 40.000 besökare första månaden så helt klart finns behovet att mitt under en stressad dag i storstaden finna lugnet och hinna ifatt sig själv!
Det skulle säkert behövas flera liknande platser runt om i vår stressiga värld.
I min lilla by är det stillsamt men därmed inte sagt att det är tyst.
Jag konstaterade nyss på min promenad genom byn att jag förutom fågelsången hörde mångahanda ljud.
Långt borta ljöd ljudet av jaktgevär som avfyrades på skjutbanan, lite närmare hördes motorsågen sjunga och en och annan gräsklippare och trimmer.
Däremot hörde jag inga mänskliga röster!
Sedan mina utmattningssyndrom är jag ljudalleriger och mår dåligt av höga ljud. Inte heller lyssnar jag på musik mer än enstaka gånger och jag skulle inte överleva en konsert.
Lite trist förstås, men man vänjer sig. Och mår man bättre av tystnaden så är det förstås ett enkelt val.
En radio som står på i bakgrunden och skvalar är inget alternativ alls för mig, jag har försökt otaliga gånger då jag tyckt att det vore lite hemtrevligt att höra något sorl, men efter en halvtimme är jag helt slut i skallen!
Ja det var dagens tysta vilsamma tankar i pörtet, och nu vill jag visa hur det också kan se ut i Sverige i slutet av juni månad
Bonusdottern Veronica kom nyss hem från sitt livs första fjällvandring med sambo och hund, Om det blir den sista återstår att se men det var tydligen tyngre och jobbigare att vandra med tjugo kilos packning än man kunde tro. Hon tyckte tre dagar hade varit tillräckligt istället för sex dagar som deras vandring tog.
Nog önskar jag allt att man hade pallrat sig iväg medan man hade fysiken och orken…däruppe hade man också mött tystnaden!
Kantstött halvt antik, ringrostig finska som bott i Sverige mer än halva livet, före detta bankkamrer, krögare, hamburgervändare, lucknucka, numera skogsmulle som håller grytan puttrande, gärna med svamp och annat ätligt ur naturens skafferi, matte till hund och dammråttor, mamma, mormor, gammelfarmor/mormor
BrittMarie
Oj, är det verkligen så mycket snö norröver i Sverige fortfarande. Det är tråkigt att man inte har besett norra delen av Sverige något vidare. Jämtland är det nordligaste vi har varit. När barnen var små åkte vi en del i Sverige, för vi tyckte det var bättre för dem än utomlands. Dit kommer de förr eller senare ändå, tänkte vi. Längre än till Jämtland kom vi ändå inte. Kanske det blir i ett annat liv.
Jag kan inte säga att jag blir förvånad att ni ska flytta igen. Lite synd är det väl ändå att lämna huset vid ån. Det ska bli spännande att få hänga med till nya stället. För det får vi väl?
Ha det bra med långbyxor och stödstrumpor. Själv går jag sällan i högt gräs 😉
Mia
Tystnaden är en absolut nödvändighet, kan jag tycka..den är meditativ…
Jag känner lite av den meditativa känslan i varje kyrka, även om jag inte är religiös i den bemärkelsen…men nog är det nåt nåt speciellt med kyrkor…kontempaltivt, rofyllt, som om det verkligen finns nåt andligt där…nästan lite helande…
Åh vännen, jag förstår till fullo din saknad av ån…
Kram på dig fina Paula!
Kajsa
Hej!
Kanske har missat nåt, men varför måste ni flytta, igen?
Kram Kajsa
TT
Ja, jag förstår verkligen att du får separationsångest för ni bor himla fint nu men jag skulle inte klara av att bo där utan körkort och bil när det inte finns buss eller tåg att tillgå.
Men det blir säkert kanon i Fredriksberg också, det är jag övertygad om. Vi är lite lika tror jag… man sitter inte fast någonstans, kram!
Lisa
Jag var ute i min lilla trädgård i kväll mellan 18:30-19:30. Skulle göra lite snygga kanter o rensa lite. Men jösses vilket liv på andra sidan bussgatan. Som ett helt dagis med skrik o stoj. Fattar inte att ungarna skriker så. Du har visat oss fantastiska bilder där du bor nu. Hoppas innerligt att du kommer att trivar så bra på ditt nya ställe. Blinka o katterna kommer att få hitta nya strövområden o revir. Kram på dig Paula från Lisa.
Eva
Så fint det är där, vid din å ~~~
Ska läsa om flytten sen, för det har jag visst missat, men den förvånar mej inte, förstås 😉
Det där kapellet…hua! Där skulle jag må urdåligt känner jag bara av att se på bilden, det har ju hur stressande väggar somhelst…!
Kramen från Eva
Marketta
Jadu, där ser du vad du missar när flyttar till ödemarken i Fredriksberg 😉 . Byn dit mjölken kommer med bussen. Går bussen sönder så blir ni utan mjölk därute. Huuu, hemska tanke, ingen mjölk 😯 . Nej, det lät alldeles för osäkert för mig 😆 .
Kramizzar
Marketta
Malin
Förstår att du kommer sakna din å och naturen runt i kring. Allt har sina för och nackdelar.
Jag blir oxå stressad av för mycket ljud och hör dåligt om det kommer ljud från flera källor. Så jag är den som går omkring hemma o stänger av tvn, kräver att barnen har hörlurar när de sitter vid datorer osv.
Tystnad är underbart, bara lite ont om den just nu i livet.
Kram
Marie
Är också ljudkänslig efter en hjärninflammation o utbrändhet. Men bor i en stad, suck! 😥
Det är sällan tyst här o nu håller de på att renovera huset rätt över vägen. Känner mig stressad. Skulle behöva din å nu 🙂 Får väl försöka ta mig ut i skogen en runda.
Marie
Kicki
Jag kan ha radion på morgonen när jag går upp, men efter ett par timmar står jag inte ut med ljudet och stänger av. Men jag lyssnar gärna på utvalda sommarpratare, visserligen missar jag dom hela tiden när programmet går på P1, så jag lyssanar senare via datorn i stället.
Ån, ja vatten överhuvudtaget är himla fint och rogivande. Men det finns ju vatten i F-berg också, så du kommer nog att överleva. Kramen Kicki
Gunvor
Åhh vilken ljuvlig bild på ån! Jag älskar ju vattenbilder och jag förstår ångesten att
lämna den fina ån.
Jag gillar tystnaden jag med, men jag har oftast radion på i bakgrunden när jag är inne i köket.
Mitt kära främmande är i fjällen än så här är lugnet självt. Det är skönt att få vila lite eftersom jag inte är riktigt pigg nu heller. Det ser ut som att jag får mina infektioner oftare nu. Förr räckte det med ett par tre gånger per år , men nu är det mest hela tiden tycker jag. Jättejobbigt att det inte ger sej av medicinen heller. Har skickat in ett nytt upphostn.prov så nu är det att vänta o se.TRIST!
Såå gulliga bilder på liten söt Blinka o katten!
Ha det fint i pörtet. Här har det varit riktig sommar i dag med 25 grader. 🙂
Ninni
Vilka vackra bilder på din å. Förstår att det är vilsamt att sitta och titta på den. Vatten i naturen är oftast vilsamt och gött för själen.
Jag är glad att jag inte är ljudallergiker för jag vill gärna lyssna på musik. Musiken jag väljer att spela själv är ofta balsam för min själ just vid det tillfället.
Här står radion oftast på under dagarna men är jag ensam hemma så kan jag lika gärna ha tystnaden som sällskap. Vill jag lyssna på något så blir det gärna en bok eller musik.
Sambon ska även ha radion på nattetid så det är bara att stå ut. Själv sover jag bäst i tystnad men kan tänka mig att lyssna på Karlavagnen precis innan jag somnar om jag har svårt att sova men blir ibland lite irriterad då jag vaknar på nätterna (vilket jag oftast gör flera gånger) och hör radion som då stör då jag vill försöka somna igen.
Kram.