Återbesök hos veterinären

Det har gått två veckor med Daniels medicinering av örondroppar, öronskölj och hjärtmedicin.
Idag var det dags att låta veterinären bedöma läget.

Jag har märkt en klar skillnad på Daniels öronstatus. Han har inte ruskat på huvudet eller krafsat i öronen alls senaste veckan.
Han tycker inte direkt att det är kul att få droppar, men jag ger honom hjärtmedicinen instoppad i en god köttbulle eller korvbit som belöning och då låter han mig hållas.

Det konstaterade veterinären också, öronen såg mycket bättre ut, men eftersom hörselgångarna är trånga får jag hålla efter med öronskölj någon gång i veckan, så att inte problemen återkommer.
Harkel och hostningar har jag inte upplevt att ha minskat trots medicinen, och veterinären lyssnade åter på hjärtat och konstaterade att det är ett rätt starkt blåsljud han har.
Han hade dock en låg och bra puls, den brukar öka när hjärtat blir ansträngt och inte riktigt orkar med. Han får fortsätta med den här medicinen livet ut och kanske får vi senare komplettera med andra mediciner också, men nu tar vi ett steg i taget.

Veterinären föreslog också en avmaskningskur eftersom hundar lätt får bandmask när de nosar och slickar på andra hundars visitkort ute. Masken kan ligga latent länge för att sedan aktiveras och då framkalla hosta. Så nu blir det en kur till alla tre djuren. Katterna brukar jag avmaska regelbundet när de vistas ute men nu har de ju valt att vara innekatter hela vintern så det har inte behövts.

Sist men inte minst ska jag också ge Daniel ögondroppar eftersom han är så känslig för ljus och blåst, ögonen tåras och han har svårt att hålla ögonen öppna.

Nu blir pörtet fortsatt sjukstuga och sköterskan lovar att göra sitt bästa med en stor dos tålamod (finns det också att köpa på apoteket?

Det är tröttsamt att åka bil i timmar och att bli undersökt av veterinär.

Jag ska också bli mer observant på hur långt Daniel orkar gå på promenaderna, han har ju faktiskt inte alls lika stort motionsbehov som hans matte har utan han vill helst gå och nosa som tjuren Ferdinand!

Jag hittade ett gammalt foto när jag testar stavgång med tre pälsklingar irrande kring fötterna, inte det lättaste kan jag säga!
Fotot är taget för tio år sedan när jag bodde i Björsjö.
Så mycket till stavgång blev det inte då, men jag har tänkt börja på ny kula och ta promenader utan djur, en rask stavpromenad helst varje dag vore inte helt fel. Då får jag upp pulsen lite mer än jag får när jag bara strosar i lugn takt med hunden.

Det blir nyttigt för en vinterfet finnkäring som ”unnat sig” både det ena och det tredje under vinterns dystraste pandemimånader.

I långtidsplaneringen ingick också inköp av ett par nya badskor!!
Ibland är man minsann ute i god tid, men är det rea så är det!

Igår fick vi syn på en grabb som såg nybadad ut och höll på att klä sig nere vid sjön och då frågade jag om han varit i och badat!
Jajamen, sa den glade pojken då, och påstod att det var hur skönt som helst, men han hade gärna velat ta ett varmt bastubad efteråt!

Själv väntar jag på sommarvarma badtemperaturer, pronto!