Ja, nu sitter den där, tatueringen, i tidernas evighet… Det blev en heldag i Falun igår. Kära dottern följde förstås med, hon ville nog gärna se sin mamma lida, fast hon uttryckte det inte så utan sa att hon var med som hejaklack och stöd! Motivet börjar ta form, först konturerna, det kändes knappt! Men så är jag hårdhudad också… Sen ska motivet fyllas i med mera färg, nu låter det nästan som i tandläkarstolen… Nejdå, jag lider inte särskilt mycket, men man bör vara utrustad med tålamod…det blev ett par rökpauser på min begäran Ta-daa, där sitter hon o dinglar med benen! Jag är jättenöjd! Inte ens sambon blev…

Jag lever! Tack för alla goa, glada tillrop och hälsningar! Jag mår inte bra, men bättre! En riktigt elak bacill har det varit, som inte velat lämna min kropp…fast allt annat har definitivt runnit ut… Mellan de täta toabesöken sov jag i två dygn i sträck! Nu värker latmasken i ländryggen också pga för mycket ryggläge Jag brukar skoja att jag har lagrat fettdepåer för att kunna ta till vid behov. Och nu har jag haft nytta av dem, tur man haft att ta av. Vätskebrist var ofrånkomlig, förlovningsringen höll på att ramla av, men nu får jag i mig vätska och har druckit kycklingbuljong och blåbärssoppa. Och vilken tur…