I "Hjärnans akilleshälar" visar psykiatern Anders Hansen hur hjärnan kan leda oss fel. Samma organ som gett oss kärnfysik, DNA-teknik, konst och musik får oss att överskatta oss själva, styras av fördomar eller sitta klistrade vid mobilen i timmar. Det är de grå cellerna som gör att vi aldrig kan få nog, äter skräpmat, minns fel, ljuger för oss själva, känner tomhet efter framgång, blir avundsjuka på vänner, alltför snabbt delar in oss i ett vi och dem – och blir orimligt arga på medtrafikanter.

Inget av detta gör hjärnan av illvilja – tvärtom. Det som i dag kan upplevas som brister är i själva verket smarta funktioner som hjälpt våra förfäder att överleva. I den här boken tar succéförfattaren Anders Hansen med dig på en fascinerande resa in i hjärnans innersta. Han delar med sig av spännande forskning, egna erfarenheter från patientmöten och handfasta råd om hur man kan förhålla sig till en hjärna som är lika primitiv som fantastisk. Ju mer vi förstår hjärnans akilleshälar, desto bättre kan vi navigera runt dem. Det här är en bok som förklarar både dig, och vår samtid – utan pekpinnar.

Så pedagogiskt enkelt förklarar författaren hjärnans vägar och irrvägar...

En mycket spännande berättelse om romaren Marcus och kaldéern Anjalis och samtidigt en storslagen vision om den sökande människan. Huvudpersonernas livsöden är insatta i en universell helhet, där den mycket träffsäkert skildrade romerska tiden och de lockande, solmättade, larmande, doftande, färg- och folkrika antika miljöerna i Rom, Aten och Jerusalem tillför handlingen äkthet och understryker berättelsens närhet till myten. Boken växer ut över tid och rum till en saga med stor allmängiltighet. Den handlar om onskans livskraft i en värld utan medkänsla och om kärlekens kraft och helande förmåga.

Gunilla Nyroos uppläsning var otroligt bra, berättelsen var annars rätt snårig att förstå tyckte jag som inte minns mycket av religionshistoria i skolan. Men persongalleriet kände jag igen och jag är glad att jag lyssnade på boken för jag hade knappast orkat läsa den i bokform.

I december 1996 förändrades Jill Bolte Taylors liv för alltid. Den då 37-åriga hjärnforskaren drabbades av en kraftig stroke när ett blodkärl brast i vänstra halvan av hjärnan. Inom loppet av några timmar försvann förmågan att tala, läsa, skriva och gå och hennes minne var i det närmaste helt utraderat.
Tiden som följde blev en berg- och dalbana mellan två verkligheter, den euforiska känslan från höger hjärnhalva som styr känslor och kreativitet, och de logiska rationella tankarna från vänstra halvan som talade om att hn var sjuk och som fick henne att söka hjälp i tid.
Det tog åtta år för henne att tillfriskna helt och hållet. Tack vare en otrolig envishet, sin kunskap om hur hjärnan fungerar och med hjälp av sin mamma lyckades hon få tillbaka det liv hon en gång hade.

Min mamma dog av stroke, den första överlevde hon och kom under vård på sjukhus snabbt. Men trots det drabbades hon av en stroke till och vaknade aldrig upp ur medvetslösheten. Hon blev 48 år.
Självklart funderar jag om några ärftliga anlag finns i min hjärna. Jag fick för femton år sedan en tia varpå man undersökte mig noggrant och konstaterade att min högra halsblodåder är tilltäppt, och att riskerna vid en operation är för stora. Trösten är att hjärnan har en fantastisk förmåga att läka sig själv, hitta nya vägar när den stöter på motstånd. Och jag lever utan alltför stora svårigheter i mitt dagliga liv.
Den här boken ger mycket hopp för dem som drabbas och deras anhöriga samtidigt som den förklarar mycket av hur våra hjärnhalvor fungerar och kompenserar förluster. Jag kan inte påstå att jag förstod alla medicinska begrepp men boken gav mig en bättre förståelse av vilka uppgifter hjärnans olika delar har och vilket bra liv man kan leva även om man drabbas av stroke.