Tvillingarna Jeanie och Julius har alltid vetat att de är annorlunda. Femtioett år gamla bor de fortfarande med sin mamma, isolerade på landsbygden, och stugan de hyr är både deras fristad och deras försörjning. Innanför dess väggar spelar syskonen musik och i trädgården odlar de allt de behöver för att överleva.
För en utomstående framstår det som ett fattigt liv, men för Jeanie och Julius är det ett hem. När mamman oväntat dör blir de varse alla skulder hon hade, vilket sätter hela tillvaron på spel. Människorna i bygden börjar snart att göra livet svårt för tvillingarna, vilket får Jeanie att förtvivla. Hur ska de klara sig i världen utanför, som ter sig så grym?

Berättelsen är ett porträtt av fattigdom i vår tid, om motståndskraft och hopp, om hemlösthet och lidanden, om kärlek och överlevnad.

Utdrag ur boken
sid. 62-63
-"När han läser upp bokstäverna i hennes eget namn och adress för att hon ska bekräfta stavningen nickar hon. Hans båda pekfingrar smattrar mot tangentbordet och Jeanie betraktar hans ansiktsuttryck och förundrar sig över hans koncentration, och över mekanismen som överför hennes röst till hans huvud och sedan skcikar en impuls som färdas längs hans armar och sätter fingrarna i rörelse vid datorn så att de bildar ord som andra människor kan titta på och förstå i sina huvuden, kanske flera år fram i tiden."

En annorlunda, varm och tragikomisk berättelse om ett vuxet syskonpar som delar sin tillvaro i barndomshemmet. Sympatin för dem växer för varje sida man läser...