De bästa böckerna jag läste 2020

Ifjol läste jag 91 böcker, kom inte riktigt upp i planerade 100, men det duger!!
Man kan ju inte sitta med näsan fast i böcker hela tiden hur gärna man än skulle vilja.
Det nya läsåret 2021 har jag startat starkt, jag har nästan helt lämnat tv-tittandet därhän, mest beroende på usla program som inte fångar mitt intresse.
En himla massa repriser har man sänt, från flera år tillbaka i tiden.
Jag kan casta program när jag vill, men när jag väl är klar med det jag hellre velat göra under kvällen är klockan såpass mycket att jag inser att jag lika gärna kan gå och lägga mig…..och läsa!
Dessutom testar jag för första gången på mer än tio år sedan att lyssna på ljudbok. Än så länge flyter det på, bara första boken än så länge, och samtidigt sitter jag och målar.
Jag kan inte syssla med så mycket annat medan jag lyssnar, då tappar jag koncentrationen helt.

Men, till de böcker jag tyckte allra mest om ifjol
Min lilla lista kommer här:

Acapulco, Mexiko: Medan Lydia och hennes åttaåriga son gömmer sig i badrummet blir resten av familjen mördade i trädgården. Som hämnd för ett avslöjande reportage vill ledaren för knarkkartellen Los Jardineros utplåna inte bara Lydias journalistmake utan hela hans familj. Nyss var ledaren en omtyckt kund i hennes bokhandel. Nu är han en hänsynslös mördare som inte kommer att skona vare sig henne eller sonen.

De flyr, först på måfå, sedan norrut. Mer än 200 mil om dagen måste de lägga bakom sig, med buss och tåg och till fots genom öknen innan de kommer till USA. På vägen möter de barmhärtighet och medmänsklighet men också livshotande faror. Och hela tiden jagas de av Javier – den man som för inte så länge sedan var hennes vän.

Jag läste den här på engelska men den finns nu på svenska.
Trump har byggt muren och det har inte minskat antalet migranter från att ta sig norrut, nu klamrar de sig fast på tågtaken i stora skaror, en del klarar det, andra inte.
En mödosam färd som startar med en chockartad och helt oplanerad flykt. Djupt mänsklig, skrämmande, totalt vettlös och omöjlig att lägga ifrån sig!

Anders Andersson lever i Västerbottens kustland under en tid av intensiv kolonisering. Han är drängen som blir hemmansägare utan att vara ämnad för det livet. I stället för att bruka jorden dras han till skogen där han kan ströva fritt. För Anders är varken plogen, sådden eller skörden eftersträvansvärd, för antingen växer människan eller så växer naturen. När han bildar familj tillsammans med Magdalena blir konflikten mellan motstridiga ideal alltmer påträngande. Anders slits mellan plikten att ge sin familj ett bättre liv och drömmen att vandra ensam i det orörda.

En drömsk berättelse om ett drabbande livsöde och om att leva i otakt med tiden. Vi möter en människa som resignerat bedriver en anti-kamp mot omgivningen och dess rådande normer med det västerbottniska jordbrukssamhället som fond. Mycket gripande.

Annika Norlin är en svensk sångerska, låtskrivare, författare samt journalist som gett ut sin musik under artistnamnen Hello Saferide och Säkert!
Hennes debutbok är en samling noveller som blev August-nominera ifjol.
Så på pricken dråpliga, mänskliga, underfundiga!

”Det tar fyra generationer innan ett krig går ur en familj. Jag är den tredje generationen”, säger Anna Takanen.
Pappa Timo kom 1942 som krigsbarn till Sverige. Han var då bara fyra år. Hemma rådde det finska fortsättningskriget, Timos pappa hade stupat i kriget och hans mamma hade inte råd med medicin när han blev sjuk. Trots några försök att återvända till Finland senare i livet kom han att stanna i Sverige.

Sörjen som blev är en ömsint berättelse om hur Anna Takanen långsamt och alltmer smärtsamt nystar upp sin pappas familjehistoria och hur det är att vara barn till ett krigsbarn. Pappan och dottern åker till Finland, de pratar, han är länge tyst, men hon får honom att berätta mer och mer tills de båda inser att krig aldrig lämnar en i fred.

Ämnet i den här berättelsen ligger mig varmt om hjärtat då min egen far kom till Sverige som krigsbarn.

När Elof är tio år gammal dör hans far. Då blir lillebror Ivar och han ensamma, på släktingarnas nåder. Rädslan blir en följeslagare genom livet – en följeslagare som endast stundvis kan tuktas av berättarglädje, alkohol och kvinnor. Elof har klart för sig att han är en ynkrygg. Men rädslan får aldrig avslöjas, inte vid fronten och inte inför hustrun Olga, som han därför aldrig kommer riktigt nära. Stoltheten är det viktigaste. Den, och Heimanet, hemgården som är det enda släkten någonsin har ägt.

Heiman är en koncentrerad släktkrönika som frågar sig vilket pris man får betala om man aldrig får vara sig själv. Ann-Luise Bertell skriver epik med ett väldigt driv, kristalliserat i scener och starka sinnliga förnimmelser och känslor. Kroppen är alltid närvarande, vare sig det handlar om hårt fysiskt arbete, blodet som rinner ur en människa eller det första samlaget i bastun.

Heiman är inspirerad av gamla släkthistorier, sprungen ur den steniga österbottniska jorden.

Ann-Luise Bertell, född 1971, är skådespelare, författare och regissör. Boken nominerades både till Runebergpriset och Finlandiapriset i Finland