En märklig dag för en virrpotta!

Dagen igår började så bra…
Jag skulle få besök av en bloggkompis, denna gång Sirpa

vars fantastiska foton jag spanat in och beundrat under flera års tid!
Titta in där och glöm inte att kolla hennes ”fotogalleri” i menyn! Där finns de finaste djur- och naturfotona att njuta av!
Det speciella med denna bloggvän är att hon faktiskt är född här i Fredriksberg men flyttade härifrån redan som barn.
Världen är liten konstaterar jag gång efter annan!
Sirpa hade också sin mamma med på resan och de bodde minsann i en av turistlägenheterna på Älgsjökullen under sitt besök, samma lägenhet där hennes mor bott i förut!

Nå, först skulle jag klara av ett arbetspass på loppis, medan Sirpa och hennes mamma skulle ut och spana efter hjortron.

O titta, nu har jag fått vakthundar på loppis!
Medan de kikade runt på loppisarna så höll hundarna stenkoll och undrade vart matte tagit vägen.
När jag kom hem från loppis skulle jag byta väska till min vanliga lilla axelväska där jag bär på mobilen och kameran.
Tittar på mobilen och inser att mina bankkort är borta!
Va?????
Någon borde ha fotat mig, förmodligen såg jag ut som en fågelholk! Mobilen satt i skalet men där jag har fack för kort där var det helt tomt!
Någon har stulit mitt bankkort och medmera-kort!
Självklart letade jag i tygväskan jag haft med mig samtidigt som tankarna snurrade. Jag är slarvig, jag har alltid mobilen framme på loppis för jag vill ha koll på klockan. Mobilen lägger jag visserligen på bänken bakom kassadisken men det händer att den hamnar ovanpå disken också…och dessutom händer det att jag låter kunder komma bakom skynket och prova kläder eftersom vi inte har någon provhytt och då ligger ju mina personliga saker också där…
Nu när jag funderade så hade jag ju låtit en turist gå bakom skynket och prova en blus. Hon var inne tillsammans med ett sällskap. Alla var rara och trevliga, de handlade inget men hejade när de gick.
Denna kvinna misstänkte jag nu starkt, hon hade iaf haft möjlighet att komma åt korten på ett enkelt sätt.
Ja då återstod inget annat än att ringa och spärra bankkortet, första gången någonsin som jag behövde göra det.
Ett nytt ska skickas ut, tar ca en vecka. Hur jag ska hantera ekonomin en vecka utan kort och pengar, det är en annan femma.

Nu dyker Sirpa upp med hundarna precis när jag pratat med spärrservice och jag skyndar mig att trycka ner mobil o kamera i väskan….
och känner något ligga i botten på väskan….mina kort såklart!!!
De har alltså ramlat ut i samband med att jag tog ut mobilskalet innan jag gick till loppis på morgonen….

Suck, blir jag trött på mig själv eller??
Nu har jag rört upp himmel och jord för ….ingenting!
Men självklart var det en lättnad, dags för skärpning Paula, hålla bättre koll helt enkelt!

En av tre hundar var pigga på att doppa sig!

Sen gick vi upp på berget och plötsligt så tänkte stigfinnaren gena lite…men det gick inte så bra. Jag hittade inte stigen jag tänkt komma till och nu kollar Sirpa GPS:n för att finna ut var vi är!
Nå, helt vilsna var vi inte, men terrängen var såpass tuff att vi valde att gå tillbaka samma väg som vi kom. Snopet för den gamla stigfinnaren!

Jag hittade i alla fall bra med blåbär att plocka, om jag nu ids strida med insekterna…
Tack för besöket Sirpa, det var roligt att träffas!

Och nästa vecka fortsätter besöken…vilken tur jag har som har så många trevliga vänner i mitt liv!