I grevens tid!
Jag flänger och far som aldrig förr, har ett stort behov av att vistas ute i naturen alla dagar då det inte regnar!
Jag vet ju att snart är det inte ett dugg mysigt att gå ut, mörkt, kalt, kallt och blött
Jag är verkligen priviligierad att kunna ta vara på varenda solglimt som råkar lysa ner här.
Jag får lite dåligt samvete över att bloggen nästan står och samlar damm, men det kommer tider när det inte är tid utan ideér som fattas!
Härom dagen insåg jag att om jag vill se några höstlöv på vackra Roxnäs udde så är det hög tid, kanske försent!
Jag var på väg hit när jag precis flyttat men då tog orken slut och jag vände hemåt. Nu är det ljuvligt svalt för mig som blir orkeslös i värme, och det var inga problem att gå hela vägen.
Nu närmar jag mig och ser att en hel del vackra löv ännu sitter kvar i träden
”En skrake gör ingen sommar…” nehe, det var inte så ramsan gick, hur som helst simmade bara en stackare vid stranden, polarna verkade vara puts väck, hade han blivit övergiven?
Nu har jag nått badstranden där bryggan är uppdragen och de enda människor jag ser är ett par grabbar som kom med en kasse ved och sätter igång grillen.
Ljuset är så milt och mjukt på hösten, även när solen lyser.
En viss melankoli infinner sig …
Plötsligt mörknar himlen och ger lite dramatik åt utsikten
Jag klättrar upp till utsiktsplatsen, här satt dottern och jag i maj innan jag hade en susning om att jag skulle flytta nära hit om bara tre månader!
På väg nerför backen ser jag ett gulligt kärlekstecken på en sten
När jag ser slingrande trädrötter tänker jag alltid på blodådror! Och det kanske är lite så, rötterna söker näring och vatten till trädet samtidigt som rötterna ser till att trädet står stadigt även när det stormar
Nu får Roxnäs udde vila tills isen har lagt sig på sjön och jag kanske kommer hit för att se skridskoglädje på spolade banor
Kantstött halvt antik, ringrostig finska som bott i Sverige mer än halva livet, före detta bankkamrer, krögare, hamburgervändare, lucknucka, numera skogsmulle som håller grytan puttrande, gärna med svamp och annat ätligt ur naturens skafferi, matte till hund och dammråttor, mamma, mormor, gammelfarmor/mormor
Synnøve Irene Kjerstad
Tack för ditt vackra inlägg. Dina bilder är så bra.
Jag fick lust att bada, Kram på dig <3
Minton
Tänkte på dig idag och undrade vad du gör. Nu har jag fått svar. Underbar bilder och en härlig promenad har jag fått. Träd rötterna är spännande men hala.
Bilden med det gula trädet och mörka molnen är min favorit. Nu skall jag väcka prinsen så vi kan gå ut.
Kramar från oss
BP
Börjar förstå varför du nyttjar varenda minut för att komma ut och vandra i det fina omgivningarna. Du har fångat höststämningen perfekt. Höst, melankoli och vemod hör ihop på något vis – i naturen alltså. Det har du fångat helt perfekt!
Om det inte kommer ett ruggigt höstregn plus blåst, kanske behåller träden sina löv en eller två veckor till. Håller tummarna för din skull:-)
Anna i Portugal
Vad bra du hann! Så jag också fick njuta av höstfärgerna. Visst ska du nyttja ljuset när du har det, det tycker jag låter smart. Må gott!
Anna-Lena
Så vackert. Och så fyllt sv vemod.
Bloggen kan vänta! Den finns kvar. Blir faktiskt lite glad åt alla som inte ”mäste” blogga dagligen. Man måste väl känna att man har något att berätta samt nytagna bilder att visa.
Avskyr gamla bildvisningar…för att inte tala om fådda bilder.
Bättre att gå ut och njuta av vackerheten, i stället.
Ha det fint! Kram