Jag har läst…

Hamra nationalpark – urskog i myrland av Anna Froster och Marcus Elmerstad

froster

“Det märkligaste skogsområde, som inom Sveriges egentliga skogsområde ännu torde finnas.”
Så skrev två skogsforskare år 1903 om trakten kring Hamra nationalpark.
Urskogsartad skog var ovanligt redan då, och det har inte blivit vanligare.
Att vandra in mellan gammeltallarna är en resa bakåt i tiden, till skogen så som den en gång var.
Hamra nationalpark bildades 1909 som en av de första i Sverige och Europa. Sedan dess har tranornafortsatt ropa varje vår över myrarna, mossmattorna har vuxit sig tjockare och träden har åldrats i sin egen takt. Här har urskogens liv fått en fristad.
Anna Frosters texter och Marcus Elmerstads bilder fångar stillheten, ödsligheten, skönheten och det myllrande livet i nationalparken.
Från millimeterstora knappnålslavar till björnar.
Tillsammans spejar författare och fotograf ut mellan skrovliga stammar och skriver en bit av den svenska urskogens historia.
Men berättelsen om Hamra nationalpark handlar om mycket mer än gammeltallar och biologi – den hänger samman med livet i finnskogarna, nationalromantiken och hur synen på natur har förändrats i Sverige.
Hur det växte fram en längtan efter orörda skogar, stilla myrar och vilda forsar.

Ni som känner mig tänker förstås “mitt i prick”! :-D
Och precis så är det, jag har hittat ytterligare ett smultronställe att besöka!
Att mina anfäder vandrade på stigarna redan på 1600-talet gör inte saken sämre, området tillhör svedjefinnarnas boställen, men det som jag verkligen längtar till är just gammelskog.
Inte för att jag är särskilt insatt i den biologiska mångfalden, tvärtom lär jag få tampas med förfärliga mängder mygg och knott och andra flygfän, utan för att storskogen är en störtskön plats att vistas på!
Så i sommar ska denna nationalpark som ligger norr om Orsa finnmark få ett besök av oss, jag har läst mig till att det finns flera fina leder att traska omkring på.
Här kan du ser hur fint det är!
Mitt betyg ****

Rovdjur av Magnus Elander, Staffan Widstrand, Johan Lewenhaupt

elander

Detta är en enastående skildring av vår natur och de fem stora rovdjuren i Norden: varg, björn, järv, lo – och människa.
Under flera år har författarna och fotograferna följt de stora rovdjuren på nära håll.
I unika och närgångna bilder möter vi björnen och vargen på ett sätt som aldrig förr. Vi kommer nära de skygga lodjuren och den okända järven kliver ut ur skuggorna.
Författarna har rest i hela Norden samt i Ryssland, Rumänien och USA i jakten på bilder och historier att berätta. Som en röd tråd genom hela boken löper människans relation till de andra rovdjuren.
Boken har av Världsnaturfonden WWF utsetts till Årets Pandabok 2003

Utdrag ur boken:
“För Lassi är det inte ovanligt att sitta en vecka eller mer i sträck i kojan. Rekordet var 29 nätter i rad. Normalt händer nästan ingenting alls under åtminstone 23 av dygnets 24 timmar. Om något behöver sägas är det bara viskningar som gäller. Björnar gillar inte människoröster och minsta människoljud kan lätt skrämma iväg en trehundrakilos björnhanne.”

“Hela flygoperationen är över på några minuter. I den nyfallna pudersnön på myren ligger nu två av vargsyskonen från det man kallar Grangärdereviret i skogarna nordväst om Ludvika i Dalarna. Ledarhannen och det fjärde djuret i flocken försvinner in i en tät tallungskog, och är därmed också utom räckhåll för helikopterteamet.
Vargspårarna Camilla Wikenros och Göran Jansson (boende i Fredriksberg 8) ) anländer i full karriär på snöskoter. En kvart senare kommer en hel stab av viltforskare med projektledaren Håkan Sand i spetsen. Terrängbilarna har fastnat på en oplogad skogsbilväg på färden hit från den lilla byn Lövsjöns Filadelfiakyrka.
Vargarna visar sig vara bror och syster. Veterinärens akutväska står redo om någon av patienterna skulle bete sig onormalt. Våg, måttband, märkbrickor, provrör och kanyler görs redo.
Efter någon timme är forskarna färdiga och de två vargsyskonen börjar långsamt att återfå medventandet. Med yrvakna och förundrade blickar på den församlade människoflocken försvinner de på vingliga ben in mellan trädstammarna.”

Den här boken innehåller förutom intressanta berättelser och fantastiskt fina foton även de bofastas berättelser om livet i rovdjursland. Alla olika aspekter har fått komma till tals.
Ett praktverk, väl värt att lånas hem från biblioteket för upplagan är slut på förlaget.
Mitt betyg ****

0

3 Comments:

  1. Hej!
    Tack för alla trevliga boktips.
    Tipsar i min tur dig om en fin sajt med kameror som fotograferar djur och natur live:
    http://www.eenet.ee/EENet/kaamerad
    Fiskgjusen (kalakotkas på estniska) har kommit, väike-konnakotkas (mindre skrikörn) har bara kottar i boet än så länge. Ugglan ruvar och den svarta storken står troget i boet på ett ben. Hjortkameran (hirvekaamera) ska du titta på på kvällen. Snart börjar äventyret, som man sedan kan följa med hela sommaren. Ju oftare man går in här, desto bättre. Ibland ser man t.ex. inte en enda säl, ibland ligger det ett tjugotal på stranden. I går lär det ha vandrat en björn i Alataguse mets-kameran, klockan sex på morgonen, men det såg inte jag, tyvärr. Jag är säker på att du tycker om de här sajterna!
    Många hälsningar!

  2. Hamra, där har jag varit ett antal gånger, för därifrån kommer makens konstnärskompis och där i skogarna jagar mågen!
    Fint är det där, fast jag har aldrig varit i just nationalparken, men det är inte för sent…
    Ha dé!/Kram

  3. Tack Paula för alla fina boktips. Jag har just läst klart Gatukatten Bob. Vilken fantastisk bok som jag hittade här hos dig.
    Ha en riktigt skön helg och varma kramar :)

Kommentera