Jag har läst…

I tolv nya noveller ser Oline Stig med skärpa och roat överseende på människors ofullkomligheter. Hennes skildringar vindlar sig fram, börjar i en ända av tillvaron och fortsätter i en annan. Livet kan få en oväntad vändning, snabbare än någon kan tro.
Gemensamt för berättelserna är att de på ett eller annat sätt handlar om identitet - hur människors vilja, önskningar och förväntningar påverkar vad de ser hos andra och sig själva. Vem är du och vem är jag?

Utdrag ur "Nätterna med Dolores"
"Det kanske låter överspänt men där och då visste jag att hon var mitt öde. Hur visste jag att hon var det? Jag har tänkt och kommit fram till att det var ett litet streck på hennes kind, alldeles under ena ögat. Det var ingen rynka, hon var alldeles för ung, bara tjugosex och ett halvt. Nej, jag tänkte att det måste vara ett märke av något slag, att hon hade legat lite obekvämt på en kudde där örngottet vikt sig, eller kanske att hon sovit på en soffa utan en riktig kudde, som jag själv."

Ur "Familjefesten"
:"Dagmamman kom hon mest ihåg lukten av, en blandning av svett och stekt falukorv. Känslan av instängdhet. Modern mindes hon som en skugga. Hennes grå regnrock och det våta håret som hängde i stripor när hon kom till dagmamman efter jobbet på tvätteriet."

Jag gillar novell-formatet. Inte i veckotidningsvariant, utan som skönlitteratur. Ibland är man splittrad och har svårt att komma in i en berättelse. Under en sådan period fungerar noveller perfekt. Man slutar inte läsa men man krävs inte total närvaro på samma sätt som i en roman. Alla orkar koncentrera sig den korta stund det tar att läsa en novell. Här i boken fanns några pärlor.