Jag har läst..

England 1852; William blev aldrig någon framstående biolog. Nu föresätter han sig att bygga en helt ny sorts bikupa, som ska ge både honom och sonen ära och berömmelse.

USA 2007 : Biodlaren George kämpar i motvind och hoppas att hans son ska bli gårdens räddning. Men runt omkring honom drabbas gårdarna av en mystisk bikollaps.

Kina 2098: Tao lever i en värld där bina har försvunnit och önskar mer än något annat att sonen ska få ett annat liv än hon själv. Då händer något som förändrar hennes liv för alltid.

Tre historier som vävs in i varandra, om människans sårbarhet och en mycket speciell bikupa.

Utdrag ur boken:
"Följet kom emot oss längs hjulspåren. De var inte äldre än åtta år, jag kände igen några. Alla hade fått likadana arbetskläder, likadana syntetiska beigea dräkter som vi, och kom emot oss så fort de korta benen bar."

"Alberta var övertalig arbetskraft i det lite för barnrika hemmet och i högst giftasmogen, möjligen övermogen ålder, ett lite för mjukt gråpäron som snart skulle dunsa till marken under vikten av sina egna safter".

"Jag visste detta var deras sätt att berätta för varandra var den bästa nektarn fanns: Nu viftar jag lite med vingarna, rör mig åt höger, därefter två steg åt vänster, och sedan en snurr, och det betyder att ni måste flyga förbi den stora eken, uppför den lilla backen, över bäcken, och där gott folk, där ligger det bästa vildhallonområdet ni kan tänka er!"

En dystopi, en historisk roman och ett nutidsdrama allt i en förpackning. Med det centrala ämnet som gemensam nämnare: bina. Det är en skickligt ihopvävd berättelse som är spännande som en thriller, med en domedagsstämning men också intrikata familjeskildringar, konflikter mellan tradition och egna önskningar.
Kanske är avsnitten lite korta, med snabba kast mellan de tre historierna. Ibland känns det som att jag skulle vilja fördjupa mig lite mer i en och samma familj lite längre tid. Men det finns ett bra driv i berättelsen, och så får den oss alla att tänka på en slumrande katastrof som närmar sig även i vår verklighet!
Utan bin= ingen pollinering, utan pollinering= inga växter, inga växter=ingen mat. Krasst men ack så sant.

Som ett bevis på att detta är ett högst aktuellt ämne hittade jag idag denna artikel: