Söndags-smakbit # 42

Bloggen Betraktelser ger oss på söndagar chansen att publicera ett litet smakprov ur en bok vi läser.
Där får du många spännande boktitlar att kika närmare på.
Jag kunde inte bärga mig, var tvungen att få reda på hur denna postapokalyptiska berättelse slutade!
Jag läser Sändebudet av Yoko Tawada
Jag har länkat titeln till förlaget där du kan läsa mer.
Smakbit sid 44
”Det var ett bra köp. När Yoshiro greppade om kniven böerjade ett andra hjärta klappa i hans hand. Det fanns vissa som sa att frukt inte var något man behövde lägga ner så stort engagemang på att skära upp, men nu var det inte kött eller fisk som gällde för Yoshiro utan det var just en apelsin han hade utsett till sin motståndare när han skulle pröva knivens skärpa. -Åh du ditt kaxiga apelsinskal! Åh, du den ädla citrusfruktens enträgna vita handske som omsluter fruktköttet där innanför! Åh, ni väldolda klyftor som ännu längre in håller er inneslutna för att inte släppa ut er saft! Med alla dessa lager i vägen kan mitt älskade barnbarnsbarn inte få njuta av den söta fruktsaften!”

sid 69
”Det första som förr i tiden dök upp i tankarna när man talade om nytillverkade saker från Tokyo var apparater försedda med svansar, kallade sladdar, som hade en kontakt i änden, men sådant gick inte längre att sälja. Vid en tid när fler och fler människor på grund av den elektriska strömmen som flöt genom staden drabbades av det som i folkligt tal kallades för pirrsjukan, det vill säga domningar i händer och fötter, nervskador och sömnlöshet, började man känna motvilja mot elektriska hushållsapparater. De tillfälliga bostäderna var byggda så att det skulle vara enkelt att städa dem med skurtrasa och sopkvast, så de som bodde där var först med att sluta använda dammsugare. Även tvättmaskiner försvann. ”