Jag har läst…
Historiska katter
katter, husdjur, historia
Bokförlaget Langenskiöld
2018
190
Skulle en viss järnvägslinje i Japan funnits kvar om inte en katt blivit stationsmästare?
Skulle äldre dö ensamma om det inte vore för en märklig sjukhuskatt?
Skulle Sverige drabbas av galna ko-sjukan om inte katten Bits slickat av sig allt hår på svansen?
Jo, kanske det. Men helt säker kan man inte vara. Många gånger är det katten som bestämmer. Inte vi människkor. Kattens roll i historien är stor. Det visar vi här.
Här finns 18 berättelser om mycket speciella katter.
Den börjar med sjukhuskatten Oscar som kunde förutspå när någon skulle dö och den slutar med fartygskatten Trim som år 1800 tillsammans med sin husse Matthew Flinders upptäckte att Australien var en egen kontinent!
Den här boken är vad jag kallar "blädderbok" fast den inte innehåller så många bilder. Men avsnitten är korta, man hinner läsa ett kapitel på en kvart när man har lite tid över eller tar sig en kopp kaffe vid köksbordet.
Jag vill alltid ha en blädderbok till hands, men det är inte alltid jag hittar någon lämplig.
Den här boken roar säkert alla som gillar katter och som anser dem vara högst intelligenta och egensinniga djur
Kantstött halvt antik, ringrostig finska som bott i Sverige mer än halva livet, före detta bankkamrer, krögare, hamburgervändare, lucknucka, numera skogsmulle som håller grytan puttrande, gärna med svamp och annat ätligt ur naturens skafferi, matte till hund och dammråttor, mamma, mormor, gammelfarmor/mormor
Ditte
Erik Fichtelius tycker jag om och katter tycker jag om. Ja, det vill säga om de är på lite avstånd. Det brukar de inte vara utan känner på sig att jag är ”rädd” och söker sig gärna till mig. Annat är det med hästar och hundar. Där är jag inte rädd och det blir mer ömsesidiga möten.
Boken verkar rolig så tror jag ska köpa den till maken som är kattfantast och uppvuxen med katter. Sedan kan jag läsa den.
(Jag var ju inte rädd för katter men blev svårt riven som barn av en siameskatt i en tågkupé och där kom rädslan.)
Kram och tack för smakprovet.
Paula
Katter är lustiga varelser. Min mamma avskydde katter, kanske för att hon var rädd och orolig för att bli riven. När vi någon gång besökte någon som hade katt som jag gärna ville gulla med så gick de utan undantag och satt sig i knäet på min mamma som satt stilla som en staty och stel som en pinne alltmedan katten spann och mysklöste med tassarna, hihi Hoppas maken gillar boken
bpz3
Det är ytterst sällan att jag kommenterar dina böcker, helt enkelt för att vi inte har samma smak. Tur att vi är olika;-)
Men när jag såg den här bilden så tänkte jag:
1. Flicka med pärlörhänget av Johannes Vermeer. Den världsberömde målningen. Himla kul ”plagiat”:-)
2. Reklamen som går på Kanal 5 just nu i pauserna under OS-sändningarna. Där sitter tre katter på rad med munskydd och en nickar en ballong bakåt. En riktigt rolig reklam. Avsändaren är flygresor.se. Tur att jag kom ihåg det i alla fall;-)
Paula
Jag har inte tittat på femman, har inte den kanalen, eller jo jag har ju discovery plus men då visas inte reklamen, väldigt skönt faktiskt. Flygresor har dock haft roliga reklamfilmer tidigare också, minns musikjingeln också…flyg flyg flyg flygresor punkt se
Visst är målningen ett plagiat på den berömda målningen, har förresten läst boken som var riktigt bra.
ElisabetR
Den ska jag absolut kika i, får beställa den till bibblan.
Jag har ett sånt fint minne av en katt hos en patient. När patienten låg för sitt yttersta så kom katterna upp i sängen till henne. Den ena av dem gick fram och klappade matte med tassen på kinden. Tårarna trillade på de anhöriga och mej som stod där. Det var en mäktig upplevelse. De små kissarna fick komma till var sin avd på sjukhemmet sen. De spred mycket glädje bland de gamla under lång tid.
Paula
Djur känner så mycket som vi människor inte begriper, jag är inte ett dugg förvånad över att katter visar att de känner när slutet är nära. Vibbar av något slag i atmosfären, vad vet jag. Men jag förstår vilken mäktig upplevelse att få vara med om. Och ett underbart slut på historien!
Anki
Japp … katten bestämmer! Eller, ja, Sixten bestämde 🙂 Saknas …
Ser ut som en trevlig bok – ska titta efter den 🙂 Tack för tipset!
Kram
Karin
Intressant med katthistoria! Jag vill minnas att det var när Fichtelius katt mådde dåligt som han började undersöka vad kattmaten EGENTLIGEN innehöll och det var det ju bra att han gjorde. Underbar målning på Vermeertemat!