Jag har läst….

Stockholm 1959. Ingrid är en ung änka som njuter av att bo mitt i huvudstaden och få bestämma över sitt eget liv, långt från den torftiga tillvaron i småstaden där hon växte upp. Här skaffar hon vänner som inte liknar de människor hon tidigare mött, och kan bli någon hon aldrig varit förut.
Så träffar hon Georg, en ambitiös journalist som nyligen flyttat till staden. Han vill slå sig fri från sin konservativa, småborgerliga familj och drömmer om ett modernt liv i den nya förorten.
Det som börjar som en flirt blir snabbt allvar när det visar sig att Ingrid är gravid. De gör det som förväntas av dem: tar sitt ansvar och planerar för en gemensam familj. Men Ingrid och Georg har lika föreställningar om frihet. Kan de leva tillsammans utan att stå i vägen för varandras drömmar? Hur pass fria från tidens konventioner är de egentligen?

Utdrag ur boken sid.134

"Niklas tar en djup klunk öl innan han fortsätter. -Så mycket har jag alltså lärt mig om kvinnor, upprepar han - att de har ett inneboende missnöje som måste ut, hur man än beter sig. Jag tror det är genetiskt. Ta mig fan om det inte sitter fastväxt i deras kurviga lekamen. Det börjar med den söta fasen, sedan kommer jämmerlåten lika säkert som ett brev på posten".

sid 182

"Bara i staden kan du känna dig fri, Ingrid! Jag vet hur det ser ut i de där förorterna som Georg pratar om. Där har man tänkt ut exakt hur fruarna ska stå och gå. Här ska ni dra barvagnen, här ska ni mangla, här ska ni gå till mataffären, här kan ni stå vid denperfekt avpassade, präktiga diskbänken och riktigt stråla, lyckliga över att ni inte behöver få ont i ryggen längre."

Jag föddes i slutet av 1954 och var därmed nästan jämnårig med bokens son Tom som är fyra år när boken utspelar sig.
jag har just inga så tidiga minnen, men jag har vissa fakta. Min mamma skilde sig från min pappa när jag bara var ett par tre år gammal. Hon gifte sedan om sig när jag var sex år och skilde sig åter två år senare.
I den här boken är det ytterst skamligt med skilsmässa, med barn utanför äktenskapet osv.
Jag skulle inte tro att att det rådde så stor skillnad mellan Sverige kontra Finland, men som barn upplevde jag aldrig någon skam över att vara skilsmässobarn även om de flesta av mina kamraters föräldrar var gifta.
Det är dock lätt att identifiera sig med kvinnans roll i familjen för sextio år sedan, det är mycket som skaver, och som författaren på ett enkelt och tydligt sätt beskriver. Och visst har vi kommit rätt långt i vårt jämställdhetstänk sedan dess för varje ny generation kvinnor, men ännu återstår en del att göra...