Nyårssnack
Det är tur att inte nyår infaller flera gånger per år, här ligger Daniel på min fotpuff klockan tio över midnatt.
Bakåtstrukna öronen avslöjar att han inte känner sig bekväm, han vill vara nära men själv försöker jag bete mig som vanligt för annars förstärker man bara obehaget och rädslan djuren känner.
Kvällen gick ju riktigt bra, även om kisspausen klockan nio var avklarad på två minuter och sen var det sträckt koppel in igen.
Jag har läst om flera kompisars hundar som haft ett mindre helvete, folk som kastat smällare och raketer rakt upp mot husfönster, ett riktigt otyg även här i Dalarna.
På nyårsdagen var det andra bullar, bara skutt och hopp i kroppen igen, och då är det svårt att hålla tungan rätt i mun!
Det är väl bra att det hundarna genomlider går över snabbt
Just här luktar det extra gott!
Här har rådjuren traskat fram, tror inte de vilda djuren hade det så lätt under nyårsaftonen heller, låg väl och tryckte i buskarna.
Jag läste förresten att fåglar mår oerhört dåligt av raketer, de flyger mycket högre upp än normalt och väldigt många faller döda ner.
Usch, nej, nu tittar vi istället på väldigt levande fåglar som retas med mig
Sidensvansar har kommit i stora flockar, men att fånga dem på bild är inte lätt, det känns som att de följer mig med blicken och exakt i det ögonblick jag plockar fram min kamera så lyfter de och flyger sin kos…
Bättre närbild än såhär lyckades jag inte få…
Trasten är betydligt lugnare och sitter gärna modell
Jag lyfte blicken precis då jag skulle öppna ytterdörren och fick syn på fåglar som var betydligt enklare att få att fastna på bild…
Avslutar med ett foto på två tjejer som firade nyårsafton hos sin farmor/mormor
Ryktet berättade att det spelades bingolotto och att Vanessa klarade av att vaka in nyåret!
Kantstött halvt antik, ringrostig finska som bott i Sverige mer än halva livet, före detta bankkamrer, krögare, hamburgervändare, lucknucka, numera skogsmulle som håller grytan puttrande, gärna med svamp och annat ätligt ur naturens skafferi, matte till hund och dammråttor, mamma, mormor, gammelfarmor/mormor
LillaSyster
Fy vad oschysst att slänga smällare mot fönster….kan ju skrämma livet ur både människor och djur. Söta bilder på prinsen i snön och sidensvansar har du gott om. Kul att kusinerna kunde fira ihop. Ha en bra måndagskväll =)
Minton
En lycklig Daniel som far runt i snön. Söta flickor du hade sällskap av .
Kramar från oss
Paula
Dessvärre hade jag inte det, det var hos min dotter de firade nyår. Ville inte åka till stan där det var mycket mer raketer o smällare på nyår så därför valde jag att vara hemma i byn Kramar från pörtet
Anna-Lena
En sådan söt tjej! Vilka ögon! Är det oxå barnbarnsbarn? Otroligt, du är ju inte ens gammal! Även om du känner det så.
Stackars djur! Och fyrverkerierna som är över på ett ögonblick. Borde förbjudas för försäljning till privatpersoner. Har inte hört om fåglarna innan! Usch!
Sidensvansar! Åh, så vackra! Det är så sällan man ser I våra trakter . De har ett så vackert läte också!
Gott att Daniel glömt hemska nyårsnatten!
Ha det gott ni båda. Kram
Paula
Jag blev gammelfarmor ganska tidigt huxflux, Bägge föräldrarna var då 15 år…Nu blir Vanessa tio år nästa månad! Sidensvansarna låter underbart när de sitter en hel flock i träden och sirplar…Kram
Kicki
Det är för jäkligt med alla dessa smällare, speciellt de som börjar skjuta redan vid 8-tiden eller ännu tidigare. Mina hundar är skottfasta, men ack så många andra som inte är det.
Många hade anammat att tända marschaller i stället för raketer, Bra!
Kram
bpz3
Sedan ICA, Coop m. fl. inte får sälja raketer längre och sedan man inte får avfyra andra smällare med mera i bostadsområdena längre har det blivit betydligt ”lugnare”. Åtminstone här. Fyrverkeriet här varade i cirka 15 minuter, och det var kommunen som stod för det under ordnade former som det heter så fint. Förut var det odrägligt för hundarna, då varenda familj fyrade av raketer med mera från sina balkonger. Å det var ett mirakel att ingen skadades.
Men som du och jag sagt – det är ändå tur att nyårsafton bara infaller en gång per år, men att båda två- och fyrfotade varelser bör kunna stå ut med smällare en så kort tid en gång/år.
Vanessa är otroligt vacker, vilka ögon. Härligt med Noelle som alltid ser så cool ut. Å så vuxen även hon har blivit.
Första gången den här vintern jag faktiskt hört fågelsång var natten till andra januari. Ingen aning vilka fåglar det var som sjöng både i förrgår och i går natt. De var väldigt tidigt ute måste jag säga.
Dina bilder är ju helt fantastiska och extra poäng för att du vet vad det är för raser su fotat;-)
PS. Skrattade gått åt Anna-Lenas kommentar. Minns att jag tänkte samma tankar för några år sedan;-) DS.
ibod11 - Ingrid
Jag lider med alla hundar och deras ägare och jag tänker tillbaka på hur rädd stackars Kasper var när det sköts. Båda goldisarna har klarat smällare betydligt bättre tack och lov. Men det är ju en himla tur att de glömmer och är som vanligt igen när det har slutat låta läskigt. För Kaspers del var det lika hemskt med åska och kanske ännu värre när husse tog fram motorsågen. Det blev bättre på ålderns höst när han hörde sämre. Härligt att Daniel var så glad i snön dagen efter.
Nu får jag lite hopp om att kanske få se sidensvansarna. Jag hade för mig att de borde ha kommit redan men när jag tittade tillbaka på året som gått, och dessutom ser dem här i ditt inlägg, så kan jag hoppas på att få se dem här också. De är så himla fina.
Fin avslutningsbild.
Kram
Paula
Jag hoppas svansarna kommer till dig, det är åratal sedan jag såg dem senast. Något jag inte sett tidigare är koltrastar så här på vintern, vi har en hel familj här. De är svårfotade för när man fotar på längre håll blir det bara svarta klumpar! Jag förstår att Kasper inte gillade motorsågen, mina hundar har inte ens gillat dammsugaren, kanske för att den används så sällan! Kram
Astrid Larsson
Så fina foton , du är så duktig
Din hund har jag missat efter alla år som jag inte bloggat i ordning
Men jag ska försöka nu
Ja vilda djur har ett helvete
Jag skulle låsa upp till jobbet en gång för länge sedan
Utanför macken på nyårsdagens morgon står en älg och verkar helt borta
Den var så chockad att Polisen fick skjuta den
Paula
Jag ärvde Daniel, chihuahuan av min dotter. Hon o hennes familj har haft honom i tio år. När yngsta dottern slutade plugget och började jobba blev han lämnad ensam hela långa dagarna. Samtidigt hade jag mist min fina Blinka som blev så sjuk o. då tog jag hand om Daniel, något jag inte ångrat en dag!
Stackars älg som hamnat vilse! Vi tänker nog inte på djurlivet alls som vi håller på vi människor!
Susjos
Det är inte klokt att det ska smällas så mycket på nyårsaftonen, jag som hör så dåligt tyckte att det smällde rejält, så vad ska inte djuren tycka? Skönt att Daniel var sig lik dagen efter, hört talas om hundar som är skräckslagna länge efter nyår!
Så fin bild på kusinerna!
God fortsättning på det nya året!
Kram
ElisabetR
Synd att det är så hemskt med smällare för djuren. Jag tycker det är vackert och en tradition. Sen har det ju börjat missbrukas ännu mer i städerna, hemskt.
Kul att Daniel fick rasta av sig fasorna i härlig snö dagen efter och att de glömmer så fort som sagt var.
Så fina fågelbilder. Vi hade tyvärr inte kameran med idag, men ett par korpar var ganska närgågna. Det roliga är att sista tiden har de kommit varje gång vi går våra promenader i närområdet. Kraxar man på dem låter det som att de svarar. Jägarna på skogen här berättade att när de kommer till skogs och ska jaga så följer korparna med. Jägarna lägger ju ut sånt de inte vill ha, räntan, och det har tydligen korparna lärt sig, att de får mat då. Dom kanske tror att vi ska ut å jaga :-).
Korpen bygger förresten bo såhär års, tycker det skulle vara kallt om det är snö.
Fortsatt trevlig vecka önskas dig……
Paula
Hugin och Munin var två intelligenta korpar! Fåglar är ju överlag mycket smartare än vad vi tror. Jag kan väldigt lite om fåglar, stora tamfåglar som papegojor är jag rädd för, otäcka klor och ögon som man inte kan fånga blicken på. Men att ha ett par korp-kompisar skulle jag inte ha något emot, fortsätt umgås så får du snart bra foton också. Undrar vad korpen pysslar med när alla andra fåglar bygger bo?
Ha det gott
Åke
Jag lider med Daniel, jag är så glad att min Lola är helt oberörd. Syrran hennes blev värre med åren. Men du vist är dom vackra sidensvansarna, jag har lyckats för första gången i hela mitt liv att fota dem idag. Härliga bilder du bjuder på. Snyggt ?
Anki
Verkligen obehagligt och skrämmande för både två- och fyrbenta med alla dessa fyrverkerier och smällare. Ingen av mina hundar har brytt sig om det, men jag vet en god väns hundar som inte blev sig själva på ett par dagar efteråt …
Härliga bilder på sidensvansarna! Grattis! Fin bild på kusinflickorna också 🙂
Kram
Ama de casa
Jag får än en gång be om ursäkt för att min raketfilm skrämde Daniel. Förlåt!
Spanjorerna har ju dille på att avfyra dagfyrverkerier (HELT meningslöst om du frågar mig, det bara smäller och sen ser man en massa rök på himlen). När dom fyrar av dessa så ser man hur fåglarna flyger iväg hals över huvud från platsen där fyrverkerierna är.
Snyggt fångade fåglar – ja fångade på bild av dig, alltså 🙂
Ditte
Nej, detta med smällare i tid och otid tycker jag är värre än raketerna som pågår en kort tid. Hos oss var det inga smällare och just raketerna här på kajen sköt man upp under ordnade former en kort tid. Pratade med några hundägare i vårt hus och där hade inte hundarna reagerat. Men jag vet ju att det är så olika. Skönt att Daniel mådde bättre efter ett tag. I Stockholm var det bara på bestämda platser man fick skjuta.
Tack för en behaglig promenad i ett vackert landskap. Och jag tycker du fångade fåglarna så fint. Fastnade extra för bilden med trasten. Och den sista bilden med de fina tjejerna. Även bilden med sidensvansarna blev ju jättefin.
Kram
Mirjam Halvarsson
Det här med smällare och djur är ett otyg, läste om en häst som dog framför sin ägare 🙁 Vi har dock tur här i byn, jag hörde inte en enda smällare! Fast jag sov på söta örat vid midnatt förstås, bra gjort av Vanessa att vara vaken så länge! Jag tycker du lyckats bra med fågelfångandet, det är sannerligen inte lätt! 🙂 Kram på’re
Paula
Vi människor lär oss mer och mer och inser att vi stör och förstör för djuren och naturen. Minns när jag var ung, man struntade i både det ena och andra. Det finns en annan medvetenhet idag. Ändå har vi en lång väg att vandra…innan det kan bli någon harmoni. Kramen
Ninni
Jag håller mina katter inne på nyårsafton för de gillar inte att det smäller.
Sidensvansarna är svåra att fånga på bild för de sitter inte stilla många sekunder men hackspetten är inte alltid så lätt att få med på bild heller. Minns en gång när jag bodde i Järvsö då jag satt ute över en timme för att passa på och försöka få en bild på hackspetten men det var tji. Den flyttade sig varje gång jag tyckte att jag såg den bra i kameran.
Kram.
Paula
Vilket tålamod du har! Jag kan sitta en stund vid köksfönstret men ofta försöker jag fota fåglarna när jag är ute, speciellt hackspetten, den sitter högst uppe i ett träd och man hör den men ser den knappt. såg en helsvart härom dagen,är det spillkråka? Inte hann jag fota den heller..