Söndags-smakbit # 10

 

 

Bloggen Betraktelser ger oss på söndagar chansen att publicera ett litet smakprov ur en bok vi läser.
Där får du många spännande boktitlar att kika närmare på.

Jag läser en av mina absoluta favoritförfattare, Rosa Liksom, vars roman Älven nyss blivit utgiven.
Lapplandskriget 1944 pågår och författaren skildrar ett stycke närhistoria som belyser en undanskymd företeelse – de svenska flyktinglägren under krigsårens slutskede och evakueringen av den finska Tornedalens befolkning.

Smakbit sid.76

”Vi drev in korna i en väl inhägnad hage. Ortens lottor visade oss längs en gräsbevuxen stig fram till gårdens huvudbyggnad. själva huset var grått, högt och långt. Vi fick sockrad äggvälling. Den smakade så gott att munnen var nära att rämna. Efter maten slog tröttheten till. Katri och jag gick till pörtet och lade oss bredvid de andra trötta. Vi låg som mujkor i en tunna och värmde varandra. Pörtet luktade ödsligt. Genom de höga fönstren syntes tallar och en björk med smal stam.”

sid. 148

”Det kom en urgammal hästkarl med glänsande tänder fram till mig. Han frågade om jag kunde skriva. Jag sa att naturligtvis. Hästkarlen visade mig till bordet och sa, här är penna och en bit papper, skriv till min gumma för hon och ungarna är evakuerade hos elaka människor och jag är orolig för henne. Han satte sig mitt emot mig. Hans andning luktade brännvin. Jag väntade med pennan redo. Sedan började han räkna upp vad jag skulle plita ner. Jag skrev, frugan min, du är en så flitig och söt arbetshäst, aptitilig som en nygräddad, sötsur limpa, jag tänker på dig dag och natt, och annat smicker. Som lön fick jag en bit rökt fårbog.”

13 kommentarer

  • Hanneles bokparadis

    Rosa Liksom var i Göteborg förra veckan, lyssnade på henne och pratade… finns ingen annan som skrivit om de civila, hon lyckades prata och intervjua några av de sista äldsta levande.

  • Anna i Portugal

    Inte läst något av henne. Och läser Pörtet flera gånger i texten och tänker då så klart på dig och din blogg. Aldrig hört eller läst det ordet innan jag såg din bloggs namn. Nu tog jag mig tid att googla det 🙂

  • Susie på Stjärnarve...

    Har aldrig läst nåt av författarinnan eller om händelserna här och i Finland! Förmodligen nåt man borde göra…
    Hade en kompis som barn vars pappa hade varit med i kriget och då blivit av med ett ben. Han drog sig inte för att berätta den hemska historien när han fick det amputerat i fält. Han tvingades i en massa sprit – och sen sågade ”dom” av benet och så hälldes resten av spriten över stumpen. Det senare kom han dock inte ihåg för han svimmade när dom kom in till benet med sågen… Vilken fruktansvärd historia, men även hemskt att han berättade så detaljerat för oss barn!
    KRAM-Susie

  • Anna-Lena

    Jag har alldeles nyligen läst boken. Kände inte alls till Rosa Liksom…. men nu kan jag låna fler böcker som är skrivna av henne. Däremot känner jag till den finska lappländska evakueringen litegrann, min mamma var en av de evakuerade. Tyvärr berättade hon ganska lite om den tiden och jag frågade för lite. (Så är det väl alltid, man vaknar för sent).
    Boken tyckte jag om, särskilt berörd blev jag av vilken omsorg de visade djuren. (Min mamma cyklade ca 5 mil enkel väg varje dag en hel sommar för att leta efter sina kor. De återfanns aldrig).

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *