Söndags-smakbit # 44

Bloggen Betraktelser ger oss på söndagar chansen att publicera ett litet smakprov ur en bok vi läser.
Bokpanelen i tv-programmet Babel diskuterade förra veckan Oscar Wildes bok Dorian Grays porträtt som utkommit i en nyöversättning som är trogen den ursprungliga engelska versionen. Jag blev nyfiken på boken, jag har läst få klassiker får jag lov att säga, så jag lånade hem denna från biblioteket.
Jag har länkat titeln till förlaget där du kan läsa mer.
Smakbit sid.34
”-De enkla ängsblommorna vissnar, men blommar på nytt. Gullregnet blir lika gyllene nästa juni som det är nu. Om en månad växer lila stjärnor på klematisen, och bladens gröna natt bär dessa stjärnor år efter år. Men själva får vi aldrig tillbaka vår ungdom. Den glädjens puls som slår i oss vid tjugo blir med tiden långsam. Armarna och benen sviker och sinnena vittrar, Vi degenereras till h emska marionettdockor, plågade av minnet av gegären som skrämde oss och de utsökta frestelser som vi inte vågade ge efter för. Ungdom! Ungdom! Det finns inget värt att ha här i världen förutom ungdom!”

sid 47-48
”-Men kära du, ingen kvinna är ett geni. Kvinnor är ett dekorativt kön. De har aldrig något att säga, men de har ett charmant sätt att säga det på. De representerar materians seger öven anden, precis som vi män representerar andens seger över moralen. Det finns bara två sorters kvinnor, de fula och de sminkade. De fula är användbara, bjuder man dem på middag blir man respektabel. De sminkade är förtjusande, men de begår ett misstag. De sminkar sig för att se unga ut. Våra mormödrar sminkade sig för att glänsa i ett samtal. Nu är en kvinna helt nöjd så länge hon ser tio år yngre ut än sin egen dotter.”