Söndags-smakbit # 48

Bloggen Flykten från verkligheten ger oss varannan söndag chansen att publicera ett litet smakprov ur en bok vi läser.

För tre månader sedan läste jag Karin Boyes Kallocain och tyckte den var så bra.
Nyligen fick jag reda på att Johanna Nilsson skrivit Det grönare djupet, en fri litterär fantasi som tar vid där Karin Boyes verk slutade.
Den läser jag nu med stor behållning. Jag har länkat titeln till förlaget där du kan läsa mer.

Smakbit sid. 76

”Men vad ville jag? Jag funderade och funderade, men blev bara ännu vilsnare. Jag var inte van vid att välja fritt, jag var van vid att bli tillsagd. Det var inte utan att jag längtade tillbaka till Världsstatens visserligen ofria, men ändå tryggt förutbestämda tillvaro. Jag behövde aldrig våndas inför något val, jag behövde bara lyda – någon hade redan tänkt åt mig och denne någon visste säkert vad som var bäst för mig.”

Sid 142

” Den kvinnliga programledarens hårda klanglösa röst för tankarna till en lärarinna som jag hade under mitt första år i barnlägret. Hon såg ut som en gammal ödla som åt barn levande. Det var ingen tillfällighet – pedagogiken gick ut på att skrämma barnen till lydnad. Det var ett framgångsrecept, i alla fall på kort sikt. På lång sikt skapade man ett folk vars undertryckta hämndbegär en dag måste explodera, och då blir det synd om ödlorna och alla som en gång gett dem makt över de små människorna. ”

14 kommentarer

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *