Vem släckte ljuset?
Först vill jag berätta vad som hände härom dagen då jag kom hem från en tur till stan och skulle låsa upp ytterdörren…
Jag lyckades inte få in nyckeln i låset!
Provade flera gånger, paniken växte, vad är det som händer, vad ska jag göra, vem ska jag ringa, hur kommer jag in…
Sen slog det mig, var det denna vecka man skulle byta lås???
Det var över en månad sedan vi fick besked om att låsbyte skulle ske, och vi fick senare ett kuvert med de nya nycklarna. Dem hängde jag på kroken i hallen. Sen kom ett nytt besked, låsbytet skulle bli försenat och ske först två veckor senare. Jag tänkte inte mer på det, men lade nya nyckeln i min handväska för säkerhets skull…och det var ju tur då de bytt låset medan jag var borta. Kan vi inte snart använda tumavtryck istället så gamla tanter slipper leta nycklar!
Igår kom jag sent ut i det vackra höstvädret, jag har inte vant mig vid vintertiden och det rådde redan lätt skymning när jag kom iväg halv femtiden.
Jag hade inget direkt mål men mina fötter brukar alltid traska mot vatten, antingen mot Runn eller mot Hosjön som de gjorde igår. Jag traskade på flera nya små vägar i fina villakvarter där jag inte varit tidigare.
Jag klättrade uppför en tallås och märkte plötsligt att nu var det riktigt mörkt, som tur var fanns gatubelysning längs gångvägen där.
Nerför tallåsen och jag närmar mig Hosjön. Nu känner jag igen mig, bara att följa stranden vidare hemåt.
Här saknas belysning och det kändes lite spooky, inte en människa i sikte.
Nu var det verkligen dags att rota i förrådet efter reflexer, hittade min reflexväst och armreflex så nu känner jag mig tryggare på kvällarna.
Till sist, ännu ett tv-tips, Surikaterna i Botswana på SVTPlay , jag blev både förjust och berörd av de små gynnarna som lever ett tufft liv i sandöknen och livnär sig på….skorpioner!
Kantstött halvt antik, ringrostig finska som bott i Sverige mer än halva livet, före detta bankkamrer, krögare, hamburgervändare, lucknucka, numera skogsmulle som håller grytan puttrande, gärna med svamp och annat ätligt ur naturens skafferi, matte till hund och dammråttor, mamma, mormor, gammelfarmor/mormor
Ibod11 - Ingrid
Oj, jag kan riktigt känna paniken av att stå där och inte kunna öppna dörren. Vilken himla tur att du var så klok och la den nya nyckeln i väskan. Tänk om alla nycklarna hade hängt på andra sidan dörren. Får man inte tag på värden så är de nog en låssmed man måste ringa och det kan bli dyrt. Jätteskönt att det inte behövde bli så.
En härlig kvällspromenad fick du och fina bilder blev det. Kanske var det inte en kvällspromenad eftersom mörkret kommer tidigt men stämningen är ändå kväll. Bra att du nu är rustad med flera sorters reflexer.
Kram
Paula
Jag var helt säker på att jag hade blivit knäpp, knäppare än vanligt, kände mig som nån fyllkaja som tassar hem efter en krogrunda och inte lyckas få i nyckeln i kolven, haha, Har precis varit ute på en blåsig promenad, både mössa och vantar på, oj så många bilar som passerade på väg mot kyrkogården. Kram
Mia
Efter normaltidens införande på hösten, så blir det väldans mörkt tidigt. Jag vågar inte gå ut utan pannlampa, här på grusvägen finns det så många potthål, så att riskera fallolycka känns förbaskat dumt 🙂 Kram på´re
Paula
Jo tack, jag förstår dig, undrar hur många pannlampor jag har testat under åren! Började för många år sen i Fberg, och kan säga att de tack o lov har utvecklats under årens gång. Självklart måste du ha lampa på huvudet för att ha koll på potthål och diken och oknytt! Kram
LillaSyster
https://www.if-sakerhet.se/digitalt-dorrlas-habo-tribe-2-med-fingeravtryckslasare.html
Tror att ena grannen har ett sådant:)
Förstår din panik och tur att du hade väskan med dig. Men mycket dåligt att inte informera ordentligt.
Mörkt som bara den och så kommer det att vara länge, suck.
Ha en bra kväll! Kram
Ninni
Fina kvällsbilder fick du i alla fall. 🙂
Tur du stoppat ner nya nyckeln i handväskan. Du har huvet på skaft iaf. 😉
Själv går jag i halvmörker härhemma nu. Vill slippa bus och godisbesök så jag får låtsas att jag inte är hemma. Är förkyld också men på bättringsvägen så jag hoppas få sova ordentligt i natt. Yngsta dottern kom trots det på besök redan igår men hon ska fira halloween med sin kompis här i Alfta så hon är redan utflugen,
Ha det gôtt denna sista oktoberkväll detta år.
Kramen.
Paula
Har du åkt på influensan eller är det ”bara” en svenneförkylning? Tog inte du sprutorna nyligen? Jag ska få mina nu i veckan som kommer. Passerade kyrkan och kyrkogården idag på promenaden och det var vältrafikerat kan jag säga. Säkert stämningsfullt och vackert där nu på kvällen.
Sköt om dig och krya på dig, kramar från pörtet
BP
Drömbilder Paula!
Men vilken mardröm med nycklarna. Tack och lov att det ordnade sig. Ett litet tips är kanske att ”ladda” mobilen med namn och telefonnummer till fastighetsskötaren och/eller hyresvärden.
Det lär nog dröja ett tag med antingen ansiktsigenkänning eller fingeravtryck. Skrattar alltid när jag ser grannen. Han brukar ”slarva bort” sina nycklar. Så nu har han minst tio nycklar runt ett snöra på halsen – typ som nyckel barn har/hade.
Jag har också tagit fram vinterjackan med reflex idag. Det var så mörkt och ruggigt att jag fick sätta påbelysningen vid klockan 13…
Minton
Vilken tur att du hade nya nyckeln med. Ja nu är det mörkt och Minton har fått ny reflex väst och rollator har reflexer så vi syns.
Vackra bilder som jag njutit av och nu är det höst.
Kramar från oss
Paula
Så bra att Minton syns ordentligt. Och då ser också matte var hunden är nånstans i mörkret. Det är mycket mörkare här än kring gamla bostaden, men den trevligare bomiljön vinner klart. Reflexvästen är framme nu, men nu då jag inte har någon hund att rasta håller jag mig hemma när mörkret fallit. Ikväll ska vi se Allt för Sverige, ser fram emot en ny kul säsong! Kram och nospuss till Minton
Anna-Lena
Men hu för att stå där med en nyckel som inte vill passa i låset! Du kanske hade hyresvärdens mobilnummer i din mobil.
Jodå, nu är det dags att plocka fram reflexer. Avskyr denna mörkrets tid.
Kram
Susjos
Vilka tjusiga bilder du fick till i vår mörka vintertid!
Å tur du hade den nya nyckeln i väskan 😉
Kram på dej!
Klimakteriehäxan
Din första bild är helt fantastisk! Tryck upp den stort och sätt den på väggen!
Förstår känslan med nyckeln: har jag tappat det nu eller …
En geriatriker jag intervjuade en gång sa att det är ingen fara med att glömma eller inte hitta nyckeln, faran börjar när man håller den i handen och inte vet vad man ska ha den till …
… å det visst ju du i a f!
Paula
Det var en bra beskrivning av geriatrikern! Jag står iaf på väntelista till en minnesutredning nu, annars lär jag förbanna mig själv om det senare visar sig att jag har en begynnande demenssjukdom. Den finns i släkten och jag har förträngningar i pulsådern i hjärnan så jag vill ha ordentlig koll. Ha en fin lördagskväll
Stefan
Jag förstår panikkänslan när inte nycklarna passar. Det har aldrig hänt mig, men väl en kompis som efter en blöt kväll på krogen svor när det inte gick att låsa upp ytterdörren. Det tog ett tag innan han insåg att han stod vid fel dörr.
Stämningsfulla bilder från promenaden.
Paula
Det kan vara penibelt, att försöka ta sig in hos grannen….
Anki
Känner paniken att inte komma in! Tur att du var förutseende och had nya nycklarna i väskan!
Mysiga och vackra bilder från din promenad!
Ha en bra fredag!
Kram
Karin
Ack jag skulle kunna skriva en nyckelroman (tihi) om alla mina nyckelincidenter, som när jag försökte starta bilen med cykelnyckeln, eller tappade bort mina nycklar på kyrkogården, eller när jag lyckades ta mig in i grannporten, åka upp en trappa och försöka ta mig in i en vilt främmande människas lägenhet, eller … ja det skulle gå att fylla en hel bok. Tur att du varit så klok att du stoppat nyckeln i väskan OCH dessutom tagit med dig väskan!
Anna i Portugal
Men så bra du stoppat ner nya nyckeln! Faktum är att det för ett antal år sedan var möjligt att sätta in ett chip under huden och använda det som husnyckel. Jag var en early adopter då men hoppade inte på just det. Vet inte om det används fortfarande. Hoppas du får en fin fredagskväll, här blir det på På spåret och grillad middag.
Paula
Läser nog inte den typen av nyhetsartiklar men är det inte så att man numera försöker utveckla tekniken att använda tumavtryck till det mesta? Det tycker jag vore idealiskt! Det var kul att se På spåret igen, far och son Apelgren blir svårslagna.
Carita
Hahaa – ja, tumavtryck skulle vara bra.
Lätt att skratta då du skriver så inlevelsefullt – men inte skrattar man mycket då man står i mörkret och undrar hur man ska komma in och börjar fundera vad det är man egentligen glömt.
Kram!