-
”Svarta faran” på rymmen!
Usch, det känns inte bra alls! Vår mästerjägare, Astrid, har inte synts till på flera dagar, bortåt en vecka har hon varit borta! Det känns alltid lika olustigt när man inte vet om katten är ute och friar, ligger överkörd vid en vägkant, sitter inlåst i ett uthus eller är skadad och kan inte ta sig hem! Jag ska sätta upp en lapp på anslagstavlan i byn, i förhoppningen om att någon kanske har sett henne och hör av sig till mig! Varje gång jag öppnar ytterdörren eller hör ett jamande så hoppas jag få se vår vackra svarta juvel, det gnager en oro i magen hela tiden. Det är…
-
Jag har läst..
Snöängel av Anna-Karin Palm ”Man ska skriva om det man vet, men redan har glömt…” tänker berättaren i Snöängel, som lever i frivillig landsflykt i en fransk by. Hon känner på samma gång en befriande lösryckthet och ett hjälplöst främlingskap, och börar söka efter den livstråd som är hennes egna. Det förflutna tränger sig på, männiksor minnen och fantasier hjälplöst intrasslade i varandra, och platsen hon lämnat.. Ur detta växer en spännande och skimrande stockholmsskildring, där den unga föräldralösa Hedvig rör sig genom staden, gåtfull och självklar. Berättaren följer henne i spåren när hon sammanstrålar med vänner och okända, och medan hon letar efter sin systers bortsprungna hund. Försöker schäfern…
-
Date med doktorn
Idag skulle jag iväg och visa upp mitt onda knä för doktorn. Knäsvag blev jag, bara av att titta på den stiliga doktor Andrey! Vilken tur att läppstiftet för en gångs skull åkt på! Han visade sig vara duktig och påläst, frågade, svarade, tog sig tid, och undersökte knäet noggrannt. Diagnosen var: förmodad gikt. Hjärtat pumpar dessutom lite dåligt på höger sida vilket resulterar i ödem, dvs. svullna ben. Nu kommer det knepiga, för att slippa svullnaden på benen, alltså vätska som samlas så har jag ätit vätskedrivande medicin. Den medicinen orsakar gikt! Så nu måste jag sluta med den medicinen fast den gör nytta, dvs. den minskar svullnaden på…
