För hundrafemtielfte gången försöker jag återinföra någon typ av fysisk disciplin i pörtet… Jag har slängt alla appar och gjort en tung investering i …. en stegräknare! Ja den kostade nog en femtilapp och är väldigt väluppfostrad och snäll, dess enda uppgift är att räkna och räkna, tyst och försynt, för att jag sedan ska kunna kasta ett getöga på displayen och konstatera att…vi går allt ett varv till.. Här har vi min egen lilla hinderbana, den växer sig högre ju längre säsongen lider. Ca 50 meter rakt fram ligger vägen dit jag ska ta mig, genom att klättra över och krypa under grenarna och skutta över ett vattenhinder, hej…

Herregud så segt det är denna vår! Jag som skryter om två saker, dels att jag aldrig fryser och dels att jag inte är väderkänslig… Nu får jag äta upp allt, jag huttrar och fryser om händer, om öron, om ben ja överallt, och jag blir missmodig och grinig i gråvädret som råder. Inte en dag utan nederbörd och blåst, inte en dag med lite varmare temperaturer som ger hopp om en annalkande sommar… Så här gick det när jag letade efter våren: Fågelkvitter utanför min dörr, men vad skådar mitt öga – en domherre! 😯 Nej nej nej, bort med sig, domherren kommer med snö, det vill vi INTE…