Genierna..

Jag har precis sett veckans avsnitt av Genikampen.
Visst blir man imponerad? Fysik, kemi, matematik, ämnen som jag är urusel på.
Att jag sedan gick i flickskola där ingen ens förväntade sig att flickor skulle begripa något gjorde väl inte saken bättre för att man skulle försöka finna ett litet embryo till intresse..
Men duellens korsord hade jag baske mig fixat, så det så! Till det krävs ingen högre IQ eller Mensa-medlemskap…

0918a

Helgen kom och gick..
Nej, jag räknade inte svamparna, jag hittade dem inte ens själv, blev anvisad platsen och beordrad: Plocka! :mrgreen:
Så kan det gå när man har väninnor som har nosat upp vartenda svampställe i södra Dalarna… :)

0918b

Lördagskalas med sushi, absolut inte hemmagjord men helt okej.

0918c

Sen tänkte jag avsluta kvällen framför teven tillsammans med mitt svampberg, “Men Blinka, nu ser jag ju bara ett stort fjärilsöra!”

På tal om öron..

emil2

Stötte på en bekant på köpcentrumet…och titta vad hon skaffat sig, en liten Emil, 6 månader!

emil1

Är man söt eller är man söt :kiss:

0

Jag har läst..

Drömmen om Elim Bokomslag Drömmen om Elim
Vibeke Olsson
Libris Förlag
2016
240

Det är vinter och kallt i 1980-talets Stockholm, men i Elimförsamlingen på Östermalm lever drömmen om värme, solidaritet och gemenskap. Här sjuder det av liv med fester, bibelstudier och upptäckargrupper. Kyrkans café i hörnet mellan Storgatan och Styrmansgatan är en mötesplats där vem som helst är välkommen. Ingen enda ska lämnas utanför.
Så Ann-Charlotte kavlar upp ärmarna en gång till i cafeét, och hennes man, pastor Andreas, är nästan beredd att gå hur långt som helst för att hjälpa samhällets sköra och utstötta. Lilly ber för dem alla medan hon putsar på de gamla silverskedarna i köket. Men Simon och Kicki tycker att det håller på att gå för långt. Börjar inte församlingen mer och mer likna ett psyksjukhus?
Och alla oroar sig för Malena. Det är något med henne som inte stämmer...

En berättelse om vad som kunde ha hänt - eller vad som kanske hände- i en av alla frikyrkoförsamlingar i Sverige på 1980-talet

Utdrag ur boken:
"Vi höll alla varandra i handen, stora händer och små, magra och knubbiga, svettiga och torra, valkiga och släta, ljusbruna, skära, mörkbruna eller nästan vita. Välvårdade eller fransiga avbitna naglar och små ivriga barnhänder... Vi blev överraskade av varandras händer, och flera av oss fylldes av känslan att just nu var allt så som det hade kunnat vara. Det var en längtan som kom av själva närheten, att känna de andras händer, att röra sig framåt tillsammans, att vara i en gemensam rörelse. "

"De som var gamla på åttiotalet på långvården kom från Fattig-Sverige och hade hårt slitna kroppar. Reumatismen eller stroken kom ofta före demensen och de skapade sin värld i det lilla, lilla utrymmet; sängbordet med de kära fotografierna, Bibeln, handväskan, hårborsten i lådan, Vecko-Posten och läsglasögonen.
Det hände att besök råkade komma mitt i lavemanget. På en del ställen hade de magdagar, då alla fick lavemang."

"När hon växte upp stod fattigdomen alltid beredd, redo att kasta sig över den som snavade, grensle med blottade käftar.
Nuförtiden var det ensamheten.
Jo, så var det. Ensamheten var alltid beredd att sätta sig grensle med blottade käftar över den som snavade. Att bry sig om varandra. Det var det som var det viktigaste."

Författaren tillhör mina favoriter och t.ex romanerna om Brickan har för all evighet etsat sig i mitt minne.
Även denna berättelse har en varm och innerlig stämning, men här känns huvudpersonerna som lite försiktigt trevande, letande, vill hjälpa men inte lägga sig i.
Och det stämmer ju än idag...
Lite lågmäld upplever jag berättelsen, rentav lite sömnig.

0

En tant kommer lastad med…

0915j

kaninmat och..

0915i

taggsvampar ..och

0915k

blommor plockade i den ack så tomma och ödsliga hästhagen…

Nu är minsann “alla hästar hemma:mrgreen:

Att skriva ett inlägg om att jag blir så pigg och glad på hösten var att ropa hej i förtid

För idag var jag då så seg så seg, klockan ringde halv åtta, åtta, halv nio, nio och sen ringde den inte längre…
Men vidare sov jag…till kvart i tio!

0915b

Då skämdes jag minsann, fast, å andra sidan, förutsättningen för att jag ska bli pigg är ju att temperaturen sjunker och det har den ju inte gjort!

0915f

Det var helt vindstilla och tryckande varmt i skogen

0915c

Idag ville Astrid följa med, oupphörligt jamande som vanligt, “vänta på mig, lämna mig inte” :-D

0915d

..och det gjorde matte förstås inte, grönt är skönt och jag har inte bråttom..

0915e

Förutom taggisarna såg de flesta svampar ut så här, det är på tok för torrt för att de ska trivas!

0915h

Men visst börjar jag skymta lite höstfärger när jag traskar hemåt

0915a

Och här och var lyser det upp riktiga färgklickar!

Nu önskar jag en trevlig älglusfri helg till dig som vistas i skog och mark, hoppas så många som möjligt har en chans att komma ut i naturen!

0

Tisdagstema: pigg

Tema: pigg

0913c

Nu när sommaren sjunger på sista versen börjar finnkäringen bli pigg och energisk igen!
Yster som en porlande sval bäck spritter det i kroppen innan oktobermörkret och novemberrusket brer ut sig i kroppen och i själen.

Då inväntar jag ivrigt första nysnön, och när marken täcks av ett vitt fluffigt lager återvänder glädjen och energin igen

0