-
Bara larv-igt
Trots att regnet blev till snö som blev till regn igen letade sig bofinkarna ut för att finna föda Lite längre bort under de stora tallarna var det snöfritt, och se så vacker han är! Han skulle kanske inte ha något emot en smaskig larvbiff till middag? Eller kanske en stor vacker larv-scampi?? Gud så larvig jag är…. Det beror på att jag för tillfället är rätt så splittrad Tankarna flyger och far åt olika håll, mycket att tänka på, beslut att fatta… och självklart ska jag delge er vad som pågår…i sinom tid! Till dess kan ni njuta av forsythian som blommar så fint hos grannen.
-
Jag har läst..
Titel: Bortom isbjörnens rike Författare: Melissa Schäfer/ Fredrik Granath Genre: Zoologi/Däggdjur Förlag: Bonnier fakta Publiceringsdatum: 2020 Format: foliant Antal sidor: 254 Denna storslagna skildring är en av vår tids allra viktigaste berättelser. Det handlar om is. Om liv. Om oss alla. De som betvivlar människans inverkan på jordens klimat behöver bara titta på isbjörnarnas hem, Norra ishavet. Det smälter bokstavligen bort. Inte någon annanstans på jorden är klimatförändringarna så påtagliga som här. Is blir till vatten. Vi färdas bland berg, vackra fjordar och enorma glaciärer, över till synes oändlig packis i Norra ishavet. Makalösa bilder varvas med personliga betraktelser och vederhäftiga texter knutna till den allra senaste polarforskningen. Boken är…
-
Långsamhetens lov
Jag applåderar sådant i tillvaron som inte bara går i ilfart, sådant som kan vara rofyllt att titta på och följa och som känns kravlöst. Ett bra exempel är den stora älgvandringen som nu går på SVT för andra året. Jag måste erkänna att jag ifjol missade nästan allt, men i år går jag in på sidan ett par gånger per dag, det känns nästan som en liten mikropaus när man samtidigt hinner fundera över vad man ska ta sig till härnäst… Jag följer i år också fiskgjuseparet som idogt stretar på uppe i norra Finland. De har häckat på samma ställe i femtontalet år! Men långsammast av dem alla…
-
Några nya vårtecken
Idag har det regnat och åskat, därför backar jag bandet till slutet av förra veckan Jag har morgonsol i sovrummet och titta vad jag får syn på! En söt kurre försöker klättra uppför skaftet till fågelbordet, men det är av metall och han får inget grepp utan glider ner igen Men jag tror han ändå lyckades få ner några av nötterna På väg mot hembygdsgården spanade jag in första vippstjärten också, den satt så fint och poserade för mig Varför välja den breda vägen upp när man kan ta de gistna trapporna… Här uppe låg isen kvar på dammen! Daniel var dock snabb på att kliva i vattnet längs kanten…
