Jag har läst..

Idag visades en tv-intervju med författaren hos Malou i Efter tio på TV4
Den intervjun gjorde hennes historia ännu mer absurd och otrolig!
Kolla in den på TV4-play och läs boken, man upphör aldrig att förvånas!

Alltid för er – en sann historia av Gunilla Lindh & Cecilia Berglund

Min man och jag var lyckligt gifta.
Vårt liv bestod av mycket arbete, rikt umgänge, resor, vandringar i Alperna och operakvällar.
Livet var bekymmerslöst.
Problemen i vår relation började när jag upptäckte att vår äldste son var annorlunda.
Under loppet av nio månader slogs mitt liv i spillror. Alla våra tre barn diagnostiserades med autism, utvecklingsförsening till följd av en ytterst ovanlig genmutation med endast tre kända fall i världen.
Min man lämnade mig och barnen för ett nytt liv utan oss i Tyskland. Han ville som han sa ”köra Porsche igen”.
Mamma avled i bukhinnecancer och pappa drabbades av en allvarlig sjukdom. Jag förlorade nästan fotfästet.
Det här är min berättelse.

Utdrag ur boken:
”Vi firade dagen hos min syster med familj. Det var den värsta julaftonen i hela mitt liv. Inte nog med allt som redan hänt. Två dagar före julafton på Ludwigs femårsdag hade pappa fått besked om att han hade elkartad prostatacancer. Jaha, tänkte jag, det också. Jag var uppgiven och kände att det regnade lyckor över mig. När skulle pappa dö? Jag orkade inte ta till mig informationen. Mamma, Friedrich och nu pappa? Alla skulle dö eller försvinna. Jag började rannsaka mig själv från mitt allra innersta. Mamma hade jag kunnat tvinga till doktorn tidigare. Skulle det ha räddat henne? Skulle jag ha flyttat med Friedrich redan då han första gången föreslog att vi skulle flytta till Tyskland? Läkarna hade kanske kunnat hjälpa Oscar bättre där? Skulle jag ha rest till USA för att få hjälp med barnen? Skulle jag ha ringt Astrid Lindgrens Barnsjukhus flera gånger om dagen eller kanske gått upp och satt mig där och väntat? Skulle jag ha googlat om autism hela nätterna? Vem hade jag varit gift med? Hur kunde Friedrich förändras så? Hade jag gjort allt fel, från början till slut?”

Ja oavsett hur ens egen tillvaro ter sig så ger ju denna berättelse en hel del perspektiv.
En totalt osannolik situation att alla ens barn drabbas av en ärftlig sjukdom som är mycket grav och påverkar hela livet så att barnen aldrig kommer att kunna klara sig själva i ett vuxenliv.
Att som kvinna missta sig så totalt på den person man gift sig med, och att den personen har mage att plocka ihop sitt pick och pack och dra?
Vilken kvinna som helst blir en tigrinna i sin strävan att beskydda sina barn från allt ont och se till att de får allt de behöver i form av stödinsatser och läkarhjälp.
Men nog kan det tyckas att denna kvinna fått betydligt mer än sin beskärda del.

”Vi kommer aldrig att vara en vanlig familj. Min son har ett IQ på 62. Du lever i en drömvärld som ordnar barnkalas till barn som inte ens vet att de fyller år eller hur gamla de är. It´s like having a goat and a crocodile at home. That´s how much they understand”.

Det är synd om en man som är så ynklig och liten att han uttalar sig på det viset. Jag tror barnen har det mycket bättre utan hans närvaro i sina liv.
Mitt betyg ***