Jag har läst..

Tio personer förflyttas med sina husvagnar till tomheten. En blå himmel utan sol och ett till synes oändligt fält. På radion spelas enbart gammal svensktoppsmusik. När de rör sig ut på fältet tvingas de konfrontera sina rädslor och sin längtan i fysisk gestalt. Det kommer att förändra dem. Vilka är vi när vi ingenting har? Vart går vi när ingenstans finns att gå? Vad gör vi för vår kärlek när det verkligen gäller?

"Fyra husvagnar. Fyra bilar.
Husvagnarna är av olika årsmodeller, storlek och utförande, men de är alla vita. Bilarna mer olika, men två av märket Volvo. Alla bilar har dragkrok, givetvis. Två har takräcke.
Utöver det: ingenting förutom människor. Tre vuxna och ett barn som vandrar mellan vagnarna och bilarna, de övriga ännu sovande, ovetande, kanske drömmande.
Bortom den lilla kretsen av vagnar finns bara gräs. En gräsmatta med drygt tre centimeter långa strån som sträcker sig så långt ögat kan nå, i alla riktningar.
Det är en tom plats.
Det går inte att veta vad som finns bakom horisontlinjen, under jorden, ovanför himlen, men för ögonblicket är det en tom plats Ingenting.
Förutom människor. Och varje människa en värld i sig.

Först vill jag säga att jag läst de flesta av Lindqvists böcker och gillar skräckgenren. Jag tycker hans böcker är tänkvärda, rysningsgivande, läskiga, välskrivna.
Men denna har jag nog svårast att greppa och förstå.
Sceneriet är omtumlande. Att vara på en solig plats utan sol, med en evig horisont, bara det skulle skrämma vettet ur mig. Mycket mer än de i boken förekommande blodbaden, zombierna och andra läskigheterna.
Det som också skrämmer livet ur mig är barnen, det finns två barn, det ena gott och det andra ont. Det onda barnet är verkligen elakt rakt igenom. Hon har blivit lämnad på en hemsk plats som liten. Det är den enda förklaringen till hennes ondska.
Detta är inte en bok man kan förklara på några korta meningar. Den är högst existentiell, en kollektiv hallucination, med stackars Peter Himmelstrand i en av huvudrollerna. Hans sångtexter förekommer här och där och han har fått ge namn åt boken, varför är mer än jag begriper.
Slutet begriper jag inte heller.
Men vad gör nu det egentligen? Jag har blivit underhållen och karaktärerna lever ännu kvar i mitt minne. Både de goda och de onda...
Betyget hade dock åkt upp ett snäpp om jag begripit lite mer av det obegripliga..