Jag har läst..

Kedjan, som börjar under stormaktstiden, länkar samman kvinnoöden hämtade ur författarens egen släkttavla.
Det är berättelser om kvinnors utsatta liv, om vardagens återkommande slit, hindren och hoppet att älska den man vill.
Om våldtäkt, död i barnsäng och anklagelser för häxeri. Men här vävs också in berättelser om framsteg, förälskelsens härligheter - om okuvliga kvinnor och deras män, som kämpar i med- och motvind under de karga villkoren, särskilt uppe i norr.
På ett osökt sätt knyts också världen runt omkring in i berättelserna med krig, revolutioner och stora omvälvningar, som visar på hur människor lever sina liv underordnade sammanhang de inte rår över - de som samtidigt skapar både öppningarna och skrankorna i tillvaron. Somliga finner sig; andra vill revoltera.

Utdrag ur boken:
1654
"Hon snöt kungsgårdens snoriga ungar, neg för herrn, neg för hans fru och for från ottan till sena kvällen mellan aldrig sinande piggöromål. Det var inget dåligt arbete. Mat fick hon rikligt och inte så värst många kindpustar att hon behövde klaga. Kungsgården var så flott att till och med avträdet var timrat på stenfot. Det fanns fyra fjölar. "

1789
"Ett gäng som kallade som Patriotiska sällskapet hade utlyst en fråga till allmänheten, om hur de kringstrykande lapparna skulle inordnas i samhället, och att den där kaptenen som vann tävlingen och belönats med silver, kommit med förslaget att lappungarna skulle tagas ifrån föräldrarna, med våld om så krävdes, för att uppfostras på Kronans bekostnad och på så vis föras bort från sitt lapskt vilda, ja fäaktiga, levnadsätt. Just så sade han."

1874
"Johanna gråter inte. Hon är stor nog att veta sin plats för till hösten blir hon tio år. Från och med nu är hon familjens hushållerska. Det åligger henne att koka mat, att lappa och laga, att tvätta, skrubba, bära in vatten, skura, tömma ut slasken, trösta och vårda, få småbarnen i säng, få småbarnen ur säng, mjölka, göra långfil, göra ost, göra löpe, kärna smör, plocka tätört, plocka bär, skära löv, klippa får, baka bröd, skölja tarmar, göra blodkorv, samla fågelägg, fånga sjöfågel, plocka dun och att på var och en i familjen hålla modet uppe. Det är hennes morsarv."

Nu får jag väl ändå stoppa här.
Med en rekommendation att boken får många läsare för den är högintressant, välskriven, genuin och verklighetstrogen.