Jag har läst..

Det är tiden för andra världskriget.
Europa brinner och ondskan breder ut sig allt mer - även i Sverige.
Magdalena har vuxit upp på den lilla sörmländska gården Skogstorp. Hon ha tidigt blivit föräldralös och för att försörja sig har hon tagit tjänst som piga och barnflicka.
Med hjälp av en släkting får hon möjlighet att studera och ägna sig åt det hon innerst inne drömmer om, att få skriva och använda sin penna för att ge röst åt de svaga.
Men drömmen leder henne rätt in i krigets fasansfulla verklighet.
I sökandet efter tre försvunna finska krigsbarn träffar hon Carl-Magnus. Det blir en vändpunkt och ett livsavgörande möte.
De kommer från skilda världar och förenas i sin kamp mot mörkrets makter. Och som en symbol för det godas strid mot det onda löper genom hela boken tre snövita vargar.

Utdrag ur boken:
"Hennes vita färg gör att hon skiljer sig från andra vargar och precis som vi människor tar vargarna avstånd från det som är främmande. Du sa att du kommer från Hitlers Tyskland, är det inte just det som nazisterna gör, utesluter och tvingar bort de människor som enligt deras snedvridna uppfattning inte passar in? De skapar en yttre fiende av dem som de påstår är annorlunda, judar och zigenare. Det är ett lika effektivt som grymt sätt att stärka sammanhållningen, att skapa en fruktan som saknar all grund."

"På fotot syntes lutade mot en höstack en rad män, partisaner och civila, en del mycket unga, uppradade med vita bindlar för ögonen. Framför dem stod en tysk exekutionspluton som blivit beordrade att skjuta dessa män, som en repressalieåtgärd.
Men då hände något, en tysk soldat i plutonen, den blott nittonårig Joseph Schultz, tar av sig sin hjälm, lägger ifrån sig sitt gevär och går och ställer sig bredvid männen som ska avrättas. Hellre än att döda oskyldiga människor väljer han själv att dö. Hans mod, hans människokärlek hade aldrig kommit till omvärldens kännedom om inte hans kamrat vågat ta fotot i smyg. - Jugoslavien den 20 juli 1941. Ett fruset ögonblick i krigets omänskliga vardag."

Nemerts böcker är alltid lika trollbindande och välskrivna, så ock denna gång.
Realitet och magi blandas i en utsökt cocktail där det goda övervinner det onda.
Hon balanserar skickligt på en slak lina, det vore lätt att göra berättelsen banal och enkelspårig men istället får man en välbehövlig repetition av de fruktansvärda händelserna under Hitler-eran.
Allt medan kärlek uppstår och nya familjer bildas...