Jag har läst..

Ellen och Maria är systrar. De har sporadisk kontakt, pliktskyldiga samtal och sms vid resor och högtider.
Plötsligt dör deras pappa och huset på ön, där han bodde den sista tiden, måste städas ur och säljas. Huset på ön, där flickorna tillbringade sina somrar, där barn blev vuxna.
Under några sommarveckor tvingas Ellen och Maria att närma sig varandra igen, närma sig minnen som legat gömda men inte glömda.

Utdrag ur boken:
"Maria kan förstå varför Ellen tror att Maria tror att Ellen klarar sig själv. Marias liv är inte märkvärdigt, tänker hon stolt, för det är vardagligt. Jag har inte Ellens analytiska förmåga, har inte hennes glamourösa tillvaro, tänker hon. Så lätt det är för Ellen att klara sådana där saker som möten utan Maria. Som om Maria var ett barn. Men jag ser i vart fall det verkliga livet, tänker Maria"

"Maria viker linnet på tre och manglar det också. Hon plockar bär från buskar och kokar sylt och äter inte för mycket sylt, den dagen. Hon använder pimpsten för hälarna och vinäger för håret och en sockerbit i en blomvas. Hon plockar upp tråden och rullar den till ett prydligt nystan."

Lidbeck fick översvallande kritik för sin debutbok "Finna sig" som jag tyvärr ännu inte läst. Därför kan jag inte jämföra böckerna. Men jag kan konstatera att författaren har ett koncist sätt att formulera sig, inte ett ord är skrivet i onödan, som utfyllnad. Stramt står varje ord för något viktigt.
Hon skildrar syskonrivalitet på ett sätt som gör att jag förstår hur det kan se ut trots att jag själv inga syskon har som jag växt upp med.
Dock tycker jag att boken tappar i fart och att människorna är för stumma och inbundna för min smak.
Jag gillar nog mer svulstiga berättelser med karaktärer som känns mera levande.