Den uppkopplade familjen
Foto Stina Rapp
Min kära dotter är en linslus, nu har hela familjen exponerats i Dalarnas Tidningar.
Tipset kom från mig, vem annars?
Tidningen sökte en familj som ägnade mycket av sin fritid åt datoriserande, och helt osökt kom jag att tänka på dottern… 
Hon mailade en presentation till tidningen som valde dem som försöksfamilj.
Det hela gick nämligen ut på att familjen under en vecka skulle leva utan uppkoppling!
I och med att dottern var tvungen att flytta till en evakueringslägenhet medan deras lägenhet renoveras så miste de sin internetuppkoppling för ett tag och då passade det ju bra att skriva om det!
Här kan du läsa första delen av artikeln
Jippi, mitt i bloggandet tog jag paus för en promenad, o träffade på vår närmaste granne. Jag frågade henne om hon sett till vår Torsten som varit försvunnen sedan i fredags men det hade hon inte…
Nu råkar dom ha ett garage som bara används ibland och jag bad henne för säkerhets skull att kolla där.
Mycket riktigt, därifrån måste han ha smitit ut så snart hon öppnade porten!
Min älskade katt, som vi har saknat honom!
Man målar ju upp alla tänkbara skräckscenarior för katter kan ju råka ut för mycket. Oftast har våra katter blivit överkörda men de kan ju också råka ut för rovdjur eller helt enkelt få för sig att ge sig ut på långa strövtåg, eller som i detta fallet, bli instängda i uthus eller garage där dom ju gärna smiter in så fort någon öppnar en dörr.
Dessutom är det ju mars månad när katterna friar som mest, men vår Torsten har ju inte så mycket kvar att fria med…
Han har att ta av, vår gode kattprins, och han var inte märkbart smalare när han kom hem idag, hihi
Avslutar dagens pladder med en bild lånad från Iltalehti.fi på en liiiten valp sittande på en IPhone, han vägde vid födseln 30 gram och är en blandning mellan chihuahua och dvärgtax! Numera är han en stor hund på 70 gram!
Kantstött halvt antik, ringrostig finska som bott i Sverige mer än halva livet, före detta bankkamrer, krögare, hamburgervändare, lucknucka, numera skogsmulle som håller grytan puttrande, gärna med svamp och annat ätligt ur naturens skafferi, matte till hund och dammråttor, mamma, mormor, gammelfarmor/mormor
Mia
Näää, jag kommer inte in på andra länken….Men den första läste jag, kuuul!! 😛
Vilken himla tur att Torsten kom tillrätta, det finns inget värre än att inte veta vad som hänt…Han ser precis ut så som en kattherre ska! Lite maffig *L*
Kram på er alla!
Malin
Har läst båda artiklarna, kul att du delade med dig!
Wow vad många läsare du har dagligen, kul Paula! Och skönt att Torsten kommit till rätta. Hade en annan bloggkompis som var utan sin Saga. Flera dgr, instängd i grannens förråd..
Kram
Astrid
Jösses vilken tur att du funderade´om garaget ,för vatten behöver han ju i alla fall
Kul att kommai tidningen nu ska jag kolla
AprilSus
Så ser en modern familj ut 2012! 🙂 Även vi som inte var pur unga när de första datorerna började flytta in i hos nästan varje familj, har ju lärt oss att använda den ny tekniken och när vi går bet, då är det ungarna som hjälper oss. 😉
Vilken tur att du pratade med grannen så din fina Torsten kom hem. Han är väldigt lik min grann katt, Sixten.
Och vilken söt bild på en liten pytte valp. Jag som tyckte att Nalas födelsevikt på 120g var lite. Hon skulle ju varit värsta heffaklumpen bredvid en sån liten valp. 😆
Kramis! ?
Marketta
Vilken tur att slippa vara utan uppkoppling 😆 . Fast jag skulle kunna leka med paint shop, fast jag kommer ju inte åt några tutar utan uppkoppling. OBS!!!! Det finns bara ett t i tutar 😉 , eller tutorials som det heter på engelska.
Kramizzar
Marketta
Ninni
Det är då väl en himla tur att du också börjat ”datorisera” när din dotter med familj är så uppkopplade. 😉 Kul att få läsa repotagen. Tack för länkarna. 🙂
Men vilken tur att du tänkte till så Torsten blev utsläppt från garaget! Stackarn att vara instängd så länge. Jag kan ju tänka mig att han fick en festmåltid när han kom hem igen. 🙂
En stor hund på 70 gram… *fniss*
Kram.
Cina
Det är alltid skönt när katterna kommer till rätta igen.Våran Selma var borta hela helgen,men igår kväll så satt hon på fönsterbrädan som om inget hade hänt.En stor äcklig fästing hade hon mitt på skallen också.
Kicki
Vilken mara att inte veta var kattstackarn var. Tur att du tänkte på grannens garage.
Blåsippor brukar väl växa på samma ställen som vitsipporna kommer lite senare, så du får väl kolla i nån sån slänt efter de blå sipporna.
Jag läste artikeln i Södran om Saija och hennes datafteaks-familj. Jösses säger jag bara 😮
Jag behövde faktiskt inte bada hundarna igår, det var tillräckligt många gropar på hygget att plaska i med rent vatten att det inte fanns nånting att torka av ens när vi kom hem.
Kramen
Nilla
Jag hänger inte med i svängarna. Det blir så när jag jobbar, några dagar och nätter försvinner bara 😉 Men nu har jag läst, tittat och njutit i dina senaste inlägg. Mest har jag njutit av alla fina bilder på Vanessa, på Vanessa och dig, och på Vanessa och fadern…sååå fina bilder på er. Och efterrätt eller vickning…underbart är det vad det än kallas för. Och till sist…vilken tur att Torsten kom tillrätta 🙂
Kram
Gunvor
Jaa du vilken tur att Torsten kom till rätta! Jag har varit med om det där jag med, att katten blir borta. Men som tur var så fick vi tillbaka den vi med, efter tre veckor mitt i värsta kallaste vintern.
Och du jag har hittat vårblommor jag med. Har bloggat om krokus i min blogg. Men nu är man ju rädd att våren stannar av om man ska lyssna på vad meteorologerna har sagt.
Jag hittade ett par gåskor jag också när jag var på shopping.En ny sportaffär har öppnat så det var rabatter på en massa. Ett linne o ett par snygga brallor blev också, fast inte där i den affären då.
Ha det gött!Kram!