En höstdag på hembygdsgården

Igår var Blinka och jag värda en tapperhetsmedalj för att frivilligt ha tillbringat timmar ute i regnet!
Ja Blinka stackaren hon valde ju inget frivilligt, men jag tog mina stavar och gick…och konstaterade att det fungerade dåligt när Blinka hade regnjackan på. Hon känner sig förmodligen lite hämmad och tar inte ut stegen så det blir ingen bra fart i henne vilket gör att kopplet inte är spänt och stavarna trasslar in sig.
Men vi gjorde i alla fall ett försök!
Idag var jag alldeles yr i bollen på förmiddagen så Hasse fick ta med sig Blinka i bilen. Tycker det är otäckt att gå ut och promenera när man känner sig svajig, känns likadant som om man går på en båtdurk när det är lite sjögång, inte mysigt och illamående blir man.
Jag får nog ta och beställa en tid hos doktorn, det är också dags att göra en uppföljning på min halsåder med ett nytt ultraljud tycker jag.

Idag tänker jag bara frossa i fina foton tagna under en promenad till vår fina hembygdsgård för precis en vecka sedan.
Då var färgprakten fortfarande fin och solen gjorde allt för att måla världen vacker

Här är uppfarten till hembygdsgården, nu väntar en tung backe

Sol i hjärtat, sol i sinnet…

Här uppe firas midsommar bland tusentals mygg varje år

Rotundan där man kan ta sig en svängom bland knätofsarna

Alla gamla byggnader kommer från bygden, de äldsta är från 1700-talet

Jag blir varm inombords av de låga gamla stugorna som jag tycker ser så välkomnande ut

I sommar ska jag passa på att göra ett besök inne i stugorna där det säkert finns många intressanta saker att kika på.

Kvarnens historia

Det kom ett folk från öster
i Säfsen de funno sitt mål
Här byggde de sina pörten och
brände på våren sina svedjors bål

I askan de sådde sin dyrbara säd
som myllades ner med gryffsa och
hacka, deras hopp var att föda dem
väl så de sluppo tallen att barka

Noga togo de vara på varje ax
som höstens skörd dem gav
med handskära skar de varje strå
som torkades noga på rians lav

På handdriven kvarn de malde sin
säd till mjöl som de baka till bröd
eller kanske det motti blev ibland
som gav både krafter och glöd

Men snart tog de bäckarnas vatten i
tjänst som drivkraft för kvarnarna
sina och mjölnaren själv uti
kvarnkammarens ugn
gräddade provbak av mjölet det fina

Enskilda gårdar eller varje by
hade sin egen kvarn
Säfsen hade ett trettiotal
mindes morfar från det han var barn.

Skogsbruket kom och dämpade ner
mullret från skvaltornas stenar
ty nu skulle flottleder byggas ut
i många av älvarnas grenar.

Med torpen öde och jordbruken slut
blev kvarnarnas antal noll
Det fanns ingen säd att mala mer
i Säfsen och kvarnsången slutar i moll.

Den kvarn som här står tjänat i Leijens by
och drivit av Kullerns vatten
Etthundrafemtio år var den i bruk
har hörts mullra sin sång dagtid som natten

En fristad den fått här på hembygdsgården
att minna om tider som flytt
låt oss höra dess urgamla sång
år åttionio pånytt

Nedtecknat av Evert Axelsson, Säfsbyn

Lutar som tornet i Pisa och nött av tidens tand.

Orkade du ända hit?
Då kan du säkert svara på en liten fråga också, hur många små lins-hundar såg du på bild?