Åh, så gott jag sov inatt. Jag vaknade inte ens av mobilväckningen klockan nio :ehum: utan blev ganska chockad då jag såg att tiden sprungit iväg till halv tio när jag äntligen klev ur bingen! 😐 Och tänk, som grädde på moset mådde min axel mycket bättre! Att sedan Hasse erbjöd sig att ta med Blinka i bilen idag gjorde att jag äntligen tog mig i kragen och plockade fram målarattiraljerna. Kattavlan är klar och står på hyllan i sovrummet och väntar på att bli inramad vid tillfälle. Här har vi nya tavlan direktimporterad från USA Tro´t eller ej, men detta lilla är resultatet av ett par timmars målande… Så…

Det behövs så lite för att rubba den sköra balans som jag har försökt att bygga upp… Vill du inte läsa en deppig blogg – välkommen hit en annan dag.. Allt började denna gång med en ilande molande smärta i ena axeln. En välbekant smärta, den härrör sig ända tillbaka till mitten av 90-talet då jag från över 20 års kontorsarbete bytte yrke till krögare (diskare, kock, lagerarbetare, städare) på restaurang. Min kropp protesterade ganska omgående på alla tunga lyft, och till slut var det så illa att min läkare hotade med att gipsa hela armen för att tvinga den i vila! Detta arm- och axelproblem återkommer från och till…