Dopparedax!

Man tager som vanligt vad man haver,
och vore det också en sko som skaver:
Med vänstra handen håller man skon
och plockar med högra ur skon en kalkon.

Sen tar man sin röda tomteluva:
Ur luvan plockar man fram en duva,
en fridens duva, stor som en höna:
Hon bär i näbben en kaffeböna.

Sen lyfter man på sitt gråa skägg
och plockar där fram ett nyvärpt ägg:
På detta ägget lägger man hönan,
kalkon, däremot, på kaffebönan.

Man tar åter skon och doppar i grytan
och genast samlar sig flottet till ytan:
Då kastar man också sig själv i spadet
och grisen skall stiga som nyfödd ur badet!

På grisen sätter man tomtemössan.
Sen går man i kammarn och hämtar bössan:
Av grisen blir korvar vid första skott.
Vid andra skottet blir grytan karott.

All gröt i karotten är kokad på mandel,
på idel mandel från Sjögrens handel.
Dock finns för såna som tror på skrömt
innerst i gröten ett risgryn gömt.

Gunnar Ekelöf

Denna tokroliga härliga juldikt publicerade jag för 8 år sedan, men den tål att gå i repris, eller hur?
Dopparedagen ja, en företeelse som var helt ny för mig då jag flyttade hit till Sverige på 70-talet.
I Finland kokar vi inte julskinkan, vi ugnssteker den och då blir det av naturliga skäl inte heller något skinkspad att doppa i..
Visst smakade jag på dopp-i-grytan ett par gånger, men det blev ingen succé då jag inte gillar vörtbröd heller…haha

Nu ska jag ett par dagar sätta mig i min fåtölj och läsa massor, har hamstrat en massa böcker på biblan, äta gott och njuta.
Jag ska skämma bort min lilla linka-blinka och katterna.

Tack för alla fina julhälsningar jag fått, både på sociala medier och en del levererade av post-tomten!
Jag vill skicka ett särskilt tack till

dig som skickade detta fina julkort och berättade att du följt min blogg i många år. Så glad att du gav dig till känna!
Jag blev så glad av din hälsning och önskar dig en riktigt God Jul!

Den här julhälsningen publicerade jag på sociala medier, den passar väl bra som avslut på julbloggen!

1

Tillökning i familjen!

Jag har en synnerligen trevlig och stilig ung man i familjen, barnbarnet Simon som i höst fyller 25 år.

Simon & Malva, ung kärlek, så underbart att se!

Ni som varit med ett tag vet ju hur det är, ung kärlek kan leda till..

..tillökning i familjen!

Och det bidde…en liten Psycho!

Helt bedårande är han, direktimport från Falun till Stockholm, tyvärr är han för långt borta för att jag ska kunna sniffa mjuk purrande kattunge!

4

Färgglatt

En bloggkompis som kallar sig Gärdsmygen har ruttnat på allt det vita därute och har därför bestämt att alla hennes inlägg denna vecka ska vara färgglada

Jag är ganska säker på att hon inte är den enda som tröttnat på kyla, mörker, vitt och svart, så som det sett ut bra länge nu.
Själv tycker jag fortfarande att vitt är vackert, men, jag fryser mer än jag kan minnas att jag gjort tidigare vintrarna.
Kan det vara åldern tro?

Men för att åstadkomma några andra färger på mina foton måste jag nog trolla, så då gör jag det!

Förra veckan hade vi flera sportlovsfirande familjer här på gården. Det finns några möblerade lägenheter som hyrs ut till turister.
Barnen älskade att vara ute i snön och leka, och under veckan byggde de så fina snögrottor!

Där snöplogen lämnat stora snövallar var det perfekt att även bygga tunnlar mellan grottorna

Ibland var familjen iväg och åkte skidor men så var de tillbaka igen och byggde och byggde

Snälla var dom som små änglar, nyfikna på Blinka men accepterade att hon inte tyckte om att bli klappad

De var hiskeligt kallt vissa dagar, men dom var ju igång hela tiden så de hann nog inte frysa

Nu går jag “all in” med sista fotot, sen har jag lekt färdigt!

Visst blev det både färg och glatt!

0

Jag har läst..

Solblekt av livet Bokomslag Solblekt av livet
Mark Levengood
Pirat förlaget
2015
133

Klokhet, värme och galenskap - välkommen in i Mark Levengoods värld, med illustrationer av Ilon Wikland.

Utdrag ur boken:

"Ibland blir gamla människor så vackra, på något sätt genomlysta och kloka, och de sitter där i en sky av gamla minnen och rosenvatten. Ibland blir det så.
Ibland blir det på annat sätt, och de blir skinntorra och sura och misstänksamma och sitter i en sky av gamla oförrätter och skuldkänslor som de skvätter omkring sig."

"Saken är den att det inte blir så mycket arv idag.
Den där mormodern som satt i gungstolen och sög på sin egen gom medan hon passade barnbarn, hon har rest sig ur stolen, skaffat nya tänder och åkt till Spanien där hon spelar golf med en instruktör som heter Carlos. Och då blir det inte så mycket arv att vänta på."

Ja vad säger man? Enda felet med boken är att den tar slut alldeles för fort.
Mark som drömde om att blir en musikalartist men sjöng som en katt som isdansar över en glasruta med utspärrade klor...
Språket, det jag så väl känner igen från min egen barndom, får mig att fnittra högt...
Vem vill inte ha en del av Mark i julklapp?

0